Bloggarkiv
Det och det utan ABS
Nä. Om jag försöker tänka rationellt så kanske mitt ansikte ser ut som det gör pga den där förmodade hormonförändringen som ingen vet eller verkar vilja ta reda på om jag har. Men jag äter ju nu p-piller för att rätta till hormonerna och kanske blir ansiktet bättre i takt med det. Onödigt att ringa VC innan jag provat den teorin ordentligt. Ja, inte FÖR ordentligt. Men jag ska försöka stå ut ett par veckor till och se om ansiktet blir bättre i början av nästa menscykel. Om inte det är någon bättring då så blir det VC igen då istället…
Men nu har jag fått ett annat problem. ABS-lampan på kontrollpanelen i bilen lyser. Alltså är det något fel på ABS-systemet. Jaha… Så nu måste jag lämna in bilen igen. Ringde just och ”min” verkstad har inte tid förrän på torsdag nästa vecka. Så hur ska jag köra nu när jag inte har ABS-bromsar? Rättare sagt, hur gör man om man gör en hård inbromsning. Då låser sig hjulen nu. Typ, absolut inte styra åt nått håll för då får man sladd? Nått annat man måste tänka på när man inte har ABS?
Och jag VAKNAR INTE på morgonen. I gårkväll tog jag stillis relativt tidigt och sov innan 23. Trots att klockan ligger på andra sidan bordet, och jag har ställt två alarm, så har jag ändå bara rest mig upp och stängt av och lagt mig ner igen utan att jag vaknat eller ens mins att jag gjort detta. Jag vill komma i tid till jobbet men om jag inte vaknar är det lite svårt… Måste kanske skaffa flera veckarklockor och placera ut på olika ställen i rummet… Vilket projekt…
Okej. Skriva något positivt för att väga upp det negativa… Hmm… Jag ska äta ett par mackor och det ska bli gott… Och ikväll ska jag och ungen åka till DS och sova hos honom. Det kommer bli mysigt.
Självskadeimpulser
Jag försöker hålla mig vaken och inte ge efter för depprädslan som vill gå och lägga mig. Jag håller mig uppe och försöker tänka att jag ska göra något men det händer inget. Jag blir stilla. Ledsen.
Det känns fullständigt meningslöst. Varför sitta uppe och lida om man ändå inte får nått gjort och skulle kunna slippa lidandet några timmar om man sov istället?
Det känns som jag borde försöka vara vaken, att det är rätt sak att göra, men… Jag fattar inte riktigt varför när jag bara blir mer och mer ledsen och känner mig mer och mer ensam för varje minut.
Ingenting förändras om jag lägger mig och sover men inget förändras heller just nu när jag bara sitter och lider. Varför då inte välja smärtfri sömn istället?
Jag får självskadeimpulser… Det är bara jag som kan rädda mig själv här… Vet inte om jag har lust.
Sov förbi ungen
Men shit. Den här extrema tröttheten! Ni som läser känner igen detta. Då och då skriver jag och är väldigt störd och irriterad på en förlamande trötthet som gör att jag bara somnar eller om jag försöker hålla mig vaken så fungerar hjärnan inte ändå utan vill bara sova. Det är så tydligt att det ibland blir extremt, inte ”vanlig trötthet” utan verkligen en annan typ av trötthet.
Nu är den här igen och jag somnade ju en stund här på eftermiddagen. Problemet är väl att jag inte vaknade på många timmar och inte ens när klockan ringde! Vilket medförde att jag blev nästan en timme sen till dagishämtningen… Inte kul alls!
Trötten
Oj vad lite jag har bloggat på sista tiden! Det beror på att jag mår så bra! Jag känner mig stabil och kompetent och bara lite misslyckad och ensam. Jag har stora förhoppningar om DBT:n och ja… Hade det inte varit för att jag inte har råd att köpa mat så hade det varit riktigt gött!
Men idag har jag blivit sådär sjukt trött. Jag somnar sittande och försöker jag göra något så spelar hjärnan död och blir stirrande in i väggen och tankarna fylls av sovbegäret.
Jag fattar inte hur det bara blir så! För den där överväldigande tröttheten som jag inte vinner över, den kommer ju tillbaka i perioder. Det får bli sova middag nu och hoppas att tröttheten inte leder till depression och ångest igen… Men det känns hyffsat stabilt ändå, om jag bara skulle orka vara vaken!
Koffeinkickan är kåt
Släpade mig fram på jobbet men på vägen hem drack jag en energidricka och hemma svalde jag ett par koffeintabletter. Jag VILL INTE vara så här fruktansvärt trött.
Och idag verkar det funkat. Jag har diskat och tvättat och dammsugit och pumpat däcken på cykeln och cyklat till dagis och stekt blodpudding till ungen och bäddat rent. Och vattnat växterna.
Ibland händer det! Hoppas på en lika produktiv eftermiddag imorgon så att jag kan börja få ordning på alla högar som tar upp halva lägenheten… Min stackars handled är inte helt nöjd men men. Ärtan känns lägre även om den brett ut sig lite. Tänker tycka att det är bra.
Och så kommer DS hem från sin lyxresa idag. Hoppas kunna träffa honom också snart, även om jag har ungen denna helgen. Men men. Nån kväll kanske vi kan ses för jag är kåt. Och pussig. Och kramig. Och… Vill ligga nääääära och sova nääääära… Mys!!!
Jag har flera killar just nu som är väldigt kåta på mig. Det känns bra! Även om det bara är en som jag vill ha… Men bekräftelsebehovet blir lite ompysslat :)
Det är skönt att må bra. Och det är precis vad jag gör och har gjort ganska ”länge” just nu. Oh happy day!
Väck mig någon!
Slow motion me… Släpar mig fram, gäspandes. Och huvudvärken vill inte riktigt släppa. En liten bakgrundshuvudvärk. Den halva kikärtan på handleden är kvar men handen känns bättre idag.
Jaa… Och jag sov dålig inatt. Det är väldigt ovanligt för mig. När jag väl somnat så sover jag. Men inte inatt. Vaknade klockan 02, 04, 05 och 06.30. What´s up with the universe?!
Huvudont
Jag har sällan ont i huvudet. Men nu har jag det. Huvudont. Huvudont på riktigt. Kombinerat med lätt illamående. Det gör mig rädd att ett migränanfall är annalkande. Jag har bara haft det en gång tidigare och det var ca tre år sedan. Men då trodde jag seriöst att jag skulle dö av att hjärnan skulle explodera och spräcka skallen. Jag var beredd att begära in hjälpinsatser från röda korset när jag insåg, spyende över toaletten, att detta måste vara migrän. Något av det värsta jag upplevt.
Please, pretty please, never again!
Och jag är sjukt trött. Allt går i slow motion och jag orkar inget. Denna jävla trötthet!
Orka liksom…
Handleds(sm)ärta
Den här tröttheten är ju ett skämt. Jag gäspar och gäspar och gäspar. Och gäspar och gäspar mer. Jag kom sent till dagis för jag sov. Och jag är helt förstört trött.
På jobbet idag gick det sådär. Igår tappade jag en tung kasse från axeln och fångade den på handleden. En halvtimme senare upptäckte jag en bula på ovansidan handleden, som en halv kikärta. Det känns lite stelt och stramt men handen funkar ju som den ska. Det gör ont att stödja på den eller bära tunga saker och det känns när jag använder pekfingret och tummen. Men det gör inte direkt ont. Så det är nog bara ett ”blåmärke” som pluppat ut.
Eftersom det är på höger handled är jag dock mer än halvt handikappad. Jag är totalt värdelös på att använda vänster till något annat än att skriva på datorn! Så mocka, sopa, kratta, väga hösilage, bära hösilage, fodra… Allt kräver användning av höger handled. Och även om det inte gör direkt ont så känns det ju… Och jag vill inte behöva uppsöka VC för ett koncentrerat blåmärkes skull! Det är inte riktigt min stil. Den halva kikärtan har dock inte minskat något alls ännu…
Nåväl. Den löser sig. Imorgon säkert.
Trötthetsmysteriet
Den här övertröttheten är tillbaka. Den som kommer ungefär varannan eller var tredje månad. Ni som följt min blogg känner igen detta mönster.
Jag orkar ingenting. Allt handlar om att sova. Jag la mig tidigt igår, sov hela natten, sov över 3 timmar på eftermiddagen och nu är klockan snart 22 och jag är jättetrött igen.
Jag har minskat min Seroqueldos som jag ökade i våras men jag tror inte det gör någon skillnad. Jag känner mig inte deprimerad. Jag har inte ångest. Det bör inte ha med hösten att göra eftersom denna trötthet återkommer alla tider på året.
Det är handikappande att alltid vara såhär trött.
Jag har ju under någon av de här trötthetsperioderna varit till vårdcentralen och fått blodet testat men allt är alltid så jävla bra. Det enda jag någonsin får sagt är att jag har något lågt blodtryck. Jag har aldrig haft anemi, inte ens efter att jag förlorade två liter blod efter förlossningen! Jo såklart de närmaste dagarna var jag kritvit, matt och anemisk men återhämtade mig extremfort (efter lite extra blodtillförsel).
Nä. Denna återkommande periodiska tröttheten är ett mysterium.
Idag
Gäääääääääääääääääääääääääääsp!
Har inte mer att säga än så.
Är så sjukt trött.
Jag har inte varit på jobbet idag. Jag har så fruktansvärt ont i min misshandlade tå att jag knappt kan gå. Än mindre cykla till jobbet. Hade jag haft bil hade jag åkt dit men att cykla är omöjligt idag.
Så idag har jag bara sovit. Sovit från jag kom hem vid 8 (sov hos Dejten S inatt) tills alarmet väckte mig vid 14, med ett kort avbrott vid 11 då Ex-mannen ringde och undrade om jag kunde ha ungen i eftermiddag/kväll.
Så nu ska jag snart till dagis och hämta ungen. Det blir fint, jag saknar honom!
Måste bara lyckas hålla mig vaken. Ögonen faller ihop hela tiden.
Tröttheten…
Usch, jag känner att jag börjar bli deprimerad. Jag är så trött och orkeslös hela tiden och det är inget kul alltså. Jag försöker och vill men somnar bara!
Det hjälper inte att vara ute eller motionera mera, nu jobbar jag ju utomhus varje dag och även om det är jätteskönt och bra så hjälper det inte mot den förlamande tröttheten.
Ingen lust… Ingen lust med något alls…
Piggna till!
Jag är så TRÖTT! Jag är seg, trött, tung, trött, trött!
Det är fredag och egentligen hade jag tänkt åka till Älsklingen P idag men jag ligger så efter med städ och röj och sånt i lägenheten så jag känner att jag måste vara hemma idag och komma ikapp lite med tvätt och annat.
Men så är jag så trött. Jag dricker energidryck efter energidryck men det känns som jag somnar bättre efter ett par burkar..?
Jag kom dock på att jag har lite av KK2′s ADHD-medicin, Ritalin, kvar. Så jag har tagit två piller och hoppas på att få lite fart på mig.
~
Okej. Nu har det gått 45 minuter och jag svettas, är darrig och har dragit ut en lilltånagel med sax och pinsett. Lite piggare än vad jag hade tänkt mig… Men ändå fortfarande trött på något sätt.
Mupp!
Jag fastnar
Alltså jag mår väldigt underligt psykiskt sett.
I några sekunder har jag lyckorus och sedan blir jag direkt stressad och får ångest. Och så håller det på. Tills jag är alldeles utmattad.
Jag är splittrad i tankarna och har svårt att fokusera mig. Jag ”fastnar” på något sätt. Jag sitter och stirrar framför mig på ingenting eller går planlöst fram och tillbaka i lägenheten. Jag kan inte samla tankarna!
Timmarna går och jag får inget gjort, jag blir frustrerad och väldigt trött.
Och med tröttheten kommer självhatet och värdelösheten. Att inget blir gjort, att jag inte kan ta vara på något. Självmordstankarna vaknar som på reflex trots att jag inte vill dö.
Mjah…
Det går bra ändå.
Jag vet vad det är som händer, det är en upprepning av så många sånger förr när det händer mycket nytt. Det är så energikrävande att hela tiden pressa tillbaka det oroliga och illvilliga och ändå försöka göra allt det nya.
Jag är helt slut. Jag ska gå och sova en stund strax.
Igår eftermiddag kom underbara familjen J och levererade ett köksbord och en gammal byrå som jag fått av dem. Helt fantastiskt! Jag var också på IKEA och beställde en ny soffa, för jag är så trött på att sitta framför TV:n i en gästsäng på hjul som hela tiden rullar eller kanar iväg när man lutar sig mot väggen…
På kvällen sen var Älsklingsvännen och träffade en kompis och han frågade om jag ville vara med en stund på kvällen och hänga lite så jag åkte uppåt stan igår kväll vilket var mycket trevligt. Många skratt blev det och sånt behöver jag!
Och jag trivs jättebra på stallet. Tungt fysiskt arbete och närkontakt med stora kraftfulla djur. Att jag fått världens bästa jobbarkompis är dock helt avgörande för hur det har gått och så bra som jag ändå mått. Det är fina grejer det!
Denna trötthet
Jag bara orkar inte vara såhär trött hela tiden. Min hjärna skriker åt mig att gå och sova men egentligen har jag tusentals saker jag borde fixa.
Jag trivs inte när det är såhär stökigt omkring mig som det är nu. Gamla matrester och disk i köket, smutstvätt och rena kläder spridda över golven i en salig blandning, halvuppackade kassar och lådor sprider ut sig och vinterkläder som ska lagas innan de stoppas i förrådet. Det är så rörigt här!
Sooooooova är dock allt min hjärna kan tänka och ju mer energidryck jag dricker desto bättre sover jag. [Valfritt svärord.]
Svammel
Men varför är jag så jävla trött hela tiden. Sova sova sova är allt min hjärna går igång på. Jag har tusen uppgifter att sysselsätta mig med om jag skulle orka. Och finns en vilja finns en väg? Jag vet inte om det är hela sanningen. Det finns vilja men det finns bannemej inte någon ork…
Handikappad känner jag mig. Verkligen.
Nåväl. Jag tog mig ut och köpte nytt regnställ åt ungen då förra årets vart för litet och det är tydligen dags för galonkläderna på dagis nu. Förra årets stövlar funkar dock i år med.
Tungt i huvudet.
Jag fantiserar om att sluta med mina mediciner för jag misstänker att det är de som gör min hjärna så seg och trött, men å andra sidan tror jag inte det är någon bra idé… Hoppas jag får träffa en läkare snart och diskutera detta. 13:e maj fick jag en tid på gamla stället som jag inte vill vara på. Det är ju aplänge dit! Jag har ju också kontaktat öppenpsyket på KS i Huddinge, kanske får jag tid där snabbare.
Ingen tråd i detta inlägget. Bara massa svammel.
Tröttheten
Sedan i förrgår har jag ätit ett halvt kilo ostbågar och sovit mycket mycket mer än jag varit vaken. Om ett par timmar ska jag hämta ungen och jag vet inte vad jag ska göra med honom. Jag orkar inte vara vaken, vara mamma, vara något alls… Jag måste vakna till liv snart.
Det var länge sedan jag var såhär förlamad av trötthet. När jag träffade Älsklingen P så vaknade jag av någon anledning till liv! Men nu är tröttheten tillbaka och ser ut att vilja stanna.
Fetslö
En slö dag med lite tjockisångest. Jag är så jäkla lat! Jag är ju söt, det är jag. Men om jag kunde gå ner 5-10 kg skulle jag vara snygg också, och känna mig mer bekväm i sommar! Varför vill jag bara sova? Jag drack två RedBull i förmiddags och sen sov jag gott i flera timmar.
Koma!
Jag är totalt slut i kroppen och hjärnan. Sova både i vaket och sovande tillstånd. Jag behöver bli frisk! Jag behöver lägga golv så att jag kan sätta upp min stationära dator som jag behöver jobba med. Juh!
Men jag har haft det bra hos Älsklingen P i helgen. Verkligen. Mysigt, slappt och skönt. Hade jag inte varit så förbannat trött så hade jag varit riktigt glad.
Jag har till och med tittat på Melodifestivalen, trots att jag egentligen inte tål såna spektakel (tips, ett par glas vin gör det hela lite mer överlevbart).
Det gick ju inte så jättebra för min favorit, den brittiske rapparen. Så kul! Först står det en smått överviktig kille och rappar och helt plötsligt kom det fram en tomte i blå byxor och började sjunga. Underbart! Riktigt kul faktiskt. Den gula klänningen var helt okej också. I övrigt var det väl mest mediokert tycker jag.
Nåväl. Imorgon är en ny dag som jag dock inte kan sova igenom. Jag har lovat laga mat imorgon när vi får gäster här i huset hos Älsklingen P. Varför gjorde jag det? Who am I, a housewife in the 50′s?!
Trött
Liten dipp i humöret… Jag har varit trött och nere hela dagen. Sådär väldigt trött så jag knappt hållit mig vaken.
Ser ingen direkt orsak faktiskt.
Oh well. Imorgon är en ny dag och mitt sovrum är nu grönt och fint.
En känslas makt
Jag orkar inte leva. Så känns det.
Men det är bara en känsla! Inte en sanning. Och funderar jag lite längre än till bara känslan så kommer jag på att jo det orkar jag visst det, för jag har en massa fina människor runt mig just nu som alla ställer upp för mig!
Det farliga med känslan är dock att om man är trött och inte orkar fundera längre bort än känslorna, då verkar känslan vara sanning…
Och jag är så så trött… Men inte så trött att jag inte kan se bortom känslan och inse att jodå, visst orkar jag leva.
Med detta sagt inser jag att jag borde sova!
Flyttpack
Det går så trögt… Jag är trött och seg.
Alla enkla saker är packade. Alla jobbiga saker är kvar. Allt plock.
På söndag kommer det folk och hjälper till och flyttar så då bör i alla fall det mesta vara klart, en del får jag kanske ta i efterhand för jag tror inte jag blir helt klar med allt till på söndag. Jag har helt enkelt inte stresståligheten att ha den ambitionen.
Det är jobbigt att flytta. Allt som blir nerpackat i lådor och kassar som sedan ska upp någonstans i möbler som jag inte har. Efter att väggar och tak målats om. Efter att golv lagts. Det är sån väldans massa jobb kvar innan jag kan packa upp och fixa hem!
Men så länge jag kan hålla stressen borta ska det nog gå bra. Jag gillar ju att måla och lägga golv, det är kul! Men om det blir stress och press (från mig själv, vem annars) så lurar ångest och depression direkt. Jag vet det. Jag känner av det redan och försöker hejda mig. Försöker ta det sakta och försöker att inte stressa upp mig över allt som ska fixas.
Jag misstänker att den här extrema tröttheten kommer som ett försvar mot att jag börjat känna stress och press från mig själv. Då lägger kroppen ner och somnar. Då är det omöjligt att vara vaken och försöka göra nått.
Det är så rörigt här hemma nu och jag trivs inte alls med det. Jag behöver ordning och struktur för att hålla stressen borta.
Dags att ge upp för dagen och fortsätta imorgon. En liten bit stillis blir det nog också för jag behöver somna nu.
