Dagshastigheten

Dagen har gått fort idag och jag har fått en del gjort också.

Dagen började med att tre larm gick igång men det tog ändå säkert 15 minuter innan jag vaknade så pass mycket att jag kunde gå upp och stänga av dem (alltså seriöst, fatta extrem morgontrötthet i kombination med trötthetsbiverkande mediciner eller!).

Gick då till slut upp och väckte ungen som sovit så snällt hela natten (skulle jag tro, jag lär väl inte vakna oavsett???) och sedan bar det av till dagis.

Hemma igen bytte jag om till träningskläder, tog stavar och mp3 och gav mig ut på morgonpromenaden, 8 km stavpromenad i skogen. Yes! Duktigt.

Under dagen har jag sedan duschat och mest suttit vid datorn och pillat lite med några styrelseuppdrag men är inte riktigt klar än. Slösurftat och sånt med förstås. Och vips är dagen slut.

Nu dags att hämta ungen igen. Ska försöka få något vettigt gjort under eftermiddagen med, trots unge och tråkigt väder.

Ikväll när mannen kommit hem, han blir sen idag, kanske kl 22, så åker jag till KK-vännen för att sova jämte honom. Mys!

Trött och less

Ja.

Jag är så jävla trött.

Jag var ute i morse och gick i skogen med stavar över en timme. Skönt som vanligt. Helt slut efteråt. Men efter det blir allt trötthet.

Jag hatar att inte göra något, att bara sitta här. Att inte orka leva.

Det är döden.

Jag startade en diskussion på Familjeliv.se angående hur länge ungen är på dagis varje dag. Shit vilken diskussion det blivit! Det är kul tycker jag. Jag vill visa hur verkligheten för föräldrar med psykiska problem och deras barn kan se ut.

Jag håller helt med om att nio timmar varje dag måndag till fredag är för länge att vara på dagis för en 2-åring. För tillfället ser jag dock inget bra alternativ. Flera höjde röster för stödfamilj och soc, jag tror dock att denna hjälp endast erbjuds barn med mycket större problem i livet än min underbara unge. Men värt att titta på. Jag vill bara det bästa för ungen…

Trötter

Jag är jämt så förbaskat trött.

Jag kom i alla fall ut i förmiddags efter att jag varit hos samtalskontakten på psyket. Jag gick stavpromenad, terrängslingan 5 km. Känns bra att göra det varje morgon/förmiddag. Nu har jag i och för sig bara gjort det två gånger, men det känns som något jag kan och vill fortsätta med. Det tar en dryg timme, det är ju ca 1,5 km dit och hem med. Så sammanlagt ca 8 km kanske.

Jag försöker äta någolunda regelbundet med, lite smått lågkalorikost men inte hysteriskt.

Nu vill jag gå ner i vikt. Men nej. Vågen står envist på nya högre vikten 71,8 kg. Bajs alltså. Jag vill sluta med den där jävla Seroquelen, men det går inte att förneka att den hjälper min hjärna lite.

Trött trött trött. Igen. Som vanligt. Hämtade ungen från dagis och handlade lite till att laga omelett. Sedan försökte jag få ungen att vara ute lite med de andra barnen på gården men det var han inte så intresserad av. Han ville hellre gå in, dricka vatten med lite juice i och se på Pippi. Inte mig emot egentligen, för jag orkar verkligen ingenting. Men ungen behöver nog snart Pippi-avvänjning. Pippi Pippi är allt man hör om TV:n inte står på i vardagsrummet.

Terrängspåret 5 km

Yes! Gick i och för sig upp lite väl sent, vid 10 eller vad det nu var, men tog min medicin, en mugg oboy och sedan på med träningskläderna. Idag gick jag 5 km terrängspåret med stavar. Härligt jobbigt spår. Jag sprang några meter här och var också men kom väl inte mer än 20-30 meter innan jag höll på att dö, haha…

Skönt var det i alla fall, genomsvett och slut i hela kroppen. Detta vill jag göra VARJE dag. Då borde jag ju gå ner i vikt även om jag går upp av medicinen? Om inte kan jag ju lika gärna skita i allt och käka ostbågar hela dagarna… Mmmmmm…. Ostbågar……

Lugnet sänker sig

Ja, mannen har kommit hem nu. Lugnet sänker sig över mig. I alla fall lite och tillfälligt kanske, men ändå ett lugn.

Ungen somnade snällt i sin säng, han har sovit bra hela helgen trots feber.

Ångesten som kröp i mig för en timme sedan har lugnat sig. Den är nog inte borta men lugnet har sänkt sig över den för nu.

Imorgon ska jag ut och stavpromenera!

Mornarna är bättre

Det är oftast bättre på förmiddagarna, så även idag. Det känns helt okej just nu.

Jag ska hämta ungen tidigt på dagis idag och åka in till stan och träffa mannen innan han far utomlands. Sedan kanske vi träffar KK-vännen senare på eftermiddagen, vi får se.

Idag gick jag bara 40 minuter stavgång i skogen, jag tog nämligen på mig mina terrängskor vilket visade sig vara ett misstag. Jag fick väldans skoskav och tog det korta spåret. Väl hemma hade jag ändå värsta blåsan på hälen. Aj! Kan inte minnas att jag brukat få skoskav av de skorna… Men de var ju länge sedan jag använde dem nu…

Jag tänkte att jag ska ta promenader med ungen i vagn i helgen, då blir det ju inte skogspromenader tyvärr. Jag funderar lite på att köpa MBT-skor*, sådana skor som är bra för hållningen, ryggen, lederna, musklerna osv. Bra för en massa saker helt enkelt. Men de är svindyra! Runt 2000 kr har jag hört. Och så ser de inte lagom nördiga ut heller, nej…

Jaja. I stan idag ska jag kolla lite på dem.

* Masai barefoot technology

Viktuppgång

Ja.

Jag har börjat äta bättre och mer ofta och jag har börjat motionera lite mer än vanligt. Tyvärr inte så regelbundet som jag skulle önska, mitt oregelbundna humör ställer till det lite för mig, men ändå. Jag försöker och jag gör i alla fall lite. Bättre än inget?

Nja. Jag vet inte. Jag låg stadigt på 70,6 länge förut. Idag på morgonen (och förra veckan också) vägde jag istället 71,3. Viktuppgång alltså. Suck. Meningslöst!

Undrar vad som är fel, jag kan tänka mig flera orsaker. För dålig reglebundenhet och ökning av dosen Seroquel depot som har viktuppgång som biverkning.

Alltså. Jag undrar hur mycket medicinen påverkar. Vad är det jag slåss emot? Vad för insatser krävs för att gå ner i vikt trots medicinen? Är det någon idé?!

Hårdare tag krävs i alla fall, så mycket är klart. Både idag och igår har jag gått rask stavpromenad i skogen i en timme. Skönt som tusan verkligen. Och jag har dragit ner på kolhydraterna (men absolut inte slutat helt…) och äter mer kött och grönsaker. Jag har bärjat äta frukost (i och för sig bara några skedar yoghurt men alltid något) och jag känner inte längre behov av att äta mitt i natten.

Man kan ju tycka att det borde ge resultat. Jag är peppad trots allt!

Concerta

Jag har varit och simmat med KK2 idag. Det blev inte någon lång stund, ca 40 minuter trög rörelse i vattnet. Hade sån träningsvärk från gårdagens lilla stavpromenad. Va? Ja. 30 minuter snabb stavpromenad gav mig träningsvärk! Nåväl.

Äpple till frukost, bara en mugg Oboy hittills idag (det blir minst en till senare ikväll), Mealbar, cashewnötter och Cola Zero till lunch och rester av kyckling med vitkålsallad till middag.

Det börjar ta sig!

I morse tog jag också en tablett Concerta, 18 mg. Jag har fortfarande kännt mig trött och slö men jag har varit mycket mer fokuserad i hjärnan, haft mycket mera vilja och ork att ta itu med saker.

Jag tror att Concerta är bra för mig. Nu måste jag bara hitta någon som kan skriva ut det åt mig. Det är ju tydligen bara de med ADHD som får sådan medicin… Men eftersom den hjälper så bra på mig så är det möjligt att jag har vissa drag av ADHD. Jag skulle ju börjat en utredning för ett tag sedan om det, men något annat kom emellan och sedan glömdes det bort. Dags att påminna terapeuten på fredag tror jag.

Bra dag! Många bra dagar nu faktiskt. Heja mig!

(Men många bra dagar för också med sig oro och misstänksamhet. Snart trillar jag dit igen, snart skiter sig allt, snart så…)

Gå ner i vikt

Simmat idag. Skönt. ”Bara” 70 minuter, vet inte, kände mig så uttråkad på slutet. Siktar annars på 90 minuter simning varje gång.

På tåget till och från stan läste jag lite bok och löste korsord. Det var trevligt det.

Till och från tåget gick jag rask stavpromenad.

Till middag blev det äcklig fisksoppa.

Jag vill så gärna gå ner i vikt… 70,8 kg i morse.

Suck. Så trött på att vara trött.

Dagens motion

Det blev inte så mycket springande idag. När jag kom till spåret var det täckt med sockersnö, gick inte ens att gå i det. Istället blev det en rask stavpromenad till ICA där jag köpte strömmingsfiléer (ja det var middagen idag det).

Sedan ringde grannen och vi tog en rask stavpromenad (hon dock utan stavar), ca 25 minuter.

Hur mår jag idag då? Usch kan man säga. Huvudvärk. Saknar KK-vännen. Han har åkt till fjällen en vecka så jag ser inte honom fören tidigast tisdag nästa vecka. Det är hemskt. Sån separationsångest. Jag hatar att jag är så beroende av honom.

Orolig. Ångest.

”Trots” två promenader är det inge bra alls faktiskt. Men lite nöjd är jag ändå att jag kommit ut och rört på mig.

Springa med stavar

Yes, jag är peppad! Har tagit 20 mg ritalin för en stund sedan, det börjar kännas. Har bytt om till träningskläder och ska ge mig ut och springa en liten sväng med stavarna. Det var länge sedan jag sprang något nu så det blir väl inga jätteprestationer direkt, men att jag tar mig ut och springer alls. BRA!

Undrar om stavarna ska vara lika långa som när man går med stavar eller om det ska vara någon annan längd för att det ska vara optimalt när man springer? Provar med ”vanlig” längd.