Det och det utan ABS

Nä. Om jag försöker tänka rationellt så kanske mitt ansikte ser ut som det gör pga den där förmodade hormonförändringen som ingen vet eller verkar vilja ta reda på om jag har. Men jag äter ju nu p-piller för att rätta till hormonerna och kanske blir ansiktet bättre i takt med det. Onödigt att ringa VC innan jag provat den teorin ordentligt. Ja, inte FÖR ordentligt. Men jag ska försöka stå ut ett par veckor till och se om ansiktet blir bättre i början av nästa menscykel. Om inte det är någon bättring då så blir det VC igen då istället…

Men nu har jag fått ett annat problem. ABS-lampan på kontrollpanelen i bilen lyser. Alltså är det något fel på ABS-systemet. Jaha… Så nu måste jag lämna in bilen igen. Ringde just och ”min” verkstad har inte tid förrän på torsdag nästa vecka. Så hur ska jag köra nu när jag inte har ABS-bromsar? Rättare sagt, hur gör man om man gör en hård inbromsning. Då låser sig hjulen nu. Typ, absolut inte styra åt nått håll för då får man sladd? Nått annat man måste tänka på när man inte har ABS?

Och jag VAKNAR INTE på morgonen. I gårkväll tog jag stillis relativt tidigt och sov innan 23. Trots att klockan ligger på andra sidan bordet, och jag har ställt två alarm, så har jag ändå bara rest mig upp och stängt av och lagt mig ner igen utan att jag vaknat eller ens mins att jag gjort detta. Jag vill komma i tid till jobbet men om jag inte vaknar är det lite svårt… Måste kanske skaffa flera veckarklockor och placera ut på olika ställen i rummet… Vilket projekt…

Okej. Skriva något positivt för att väga upp det negativa… Hmm… Jag ska äta ett par mackor och det ska bli gott… Och ikväll ska jag och ungen åka till DS och sova hos honom. Det kommer bli mysigt.

Självskadeimpulser

Jag försöker hålla mig vaken och inte ge efter för depprädslan som vill gå och lägga mig. Jag håller mig uppe och försöker tänka att jag ska göra något men det händer inget. Jag blir stilla. Ledsen.

Det känns fullständigt meningslöst. Varför sitta uppe och lida om man ändå inte får nått gjort och skulle kunna slippa lidandet några timmar om man sov istället?

Det känns som jag borde försöka vara vaken, att det är rätt sak att göra, men… Jag fattar inte riktigt varför när jag bara blir mer och mer ledsen och känner mig mer och mer ensam för varje minut.

Ingenting förändras om jag lägger mig och sover men inget förändras heller just nu när jag bara sitter och lider. Varför då inte välja smärtfri sömn istället?

Jag får självskadeimpulser… Det är bara jag som kan rädda mig själv här… Vet inte om jag har lust.

Väck mig någon!

Slow motion me… Släpar mig fram, gäspandes. Och huvudvärken vill inte riktigt släppa. En liten bakgrundshuvudvärk. Den halva kikärtan på handleden är kvar men handen känns bättre idag.

Jaa… Och jag sov dålig inatt. Det är väldigt ovanligt för mig. När jag väl somnat så sover jag. Men inte inatt. Vaknade klockan 02, 04, 05 och 06.30. What´s up with the universe?!

Kyssmyst

Var på mycket trevlig stand-up i Gamla stan igår med DS. Det är ju människor när man går ut och jag blir ofta lite orolig när jag blir omringad av folk men efter en öl eller två så bryr jag mig inte om det. Skulle gärna vara ute i Stockholm lite oftare, det händer ju typ aldrig i mitt liv! Men det är ju så när jag bara trivs med ett fåtal personer, ingen att göra nått med.

Men jag är verkligen fortsatt glad. Idag har jag varit trött och eländig, lite bakis, för jag har inte kunnat sova inatt. Sov hos DS men jag glömde ta nattmedicinerna och när jag kom på det så tyckte jag det var för sent för att börja ta dem. Men jag har sovit någon timme här och någon timme där och nu har jag kommit hem och tagit en lång dusch så nu känns det bättre.

Jag blir verkligen lycklig av att kyssas med DS. Och vi kysser mycket. Det är helt fånigt men det är så mysigt så det finns inte! Men nu har han åkt ut på sjön med sin båt och jag ska ha ungen i helgen.

Måste se till att hitta på saker att göra med ungen annars blir dagarna så långa och tråkiga eftersom det bara är jag och han och ingen att hitta på nått med… Oh well. Imorgon ska vi i alla fall gå på bio och se Bilar 2! I Huddinge är det Djurens dag imorgon, kanske åker vi dit också. Tips på annat billigt att hitta på med 3½-åring i Stockholm?

Sovmys med DS

Jag har börjat sova hos DS mer och mer. Det är så skönt att sova i samma säng som honom! Bara att våga sova i en säng är stort för mig.

Jag vet inte vad som hände med vår överenskommelse om att inte ha sex. Efter att han kysste mig i söndags så har det fortsatt så. Och den här gången tänker jag inte försöka fundera på vad som händer eller försöka få honom att svara på saker han inte vill med svar som jag inte vill ha. Jag vet tillräckligt redan. Jag vet var han står och jag är trots allt inte döv. Så det får vara som det är och bli som det blir. Ännu en svår övning för mig. Leva i nuet och inte försöka kontrollera allt.

Men också detta är en ekonomisk fråga för mig. Jag har inte råd att åka bil till honom hela tiden som nu. Visst kan jag åka kommunalt men beroende på vilken tid på dagen det är så kan det ta upp till en och en halv timme att komma fram och det fixar jag bara inte! Och eftersom jag ska till jobbet nästa morgon, jag börjar 7 ute på en gård på landet, så funkar det inte ens!

Jaja. Det ordnar sig säkert på något vis, det har ju en otrevlig vana av att göra det.

Så ikväll åker jag och sover hos DS igen. Myyyyyyysigt.

Måste dock påminna mig själv om att inte försöka suga kuk en timme efter att jag tagit mina nattmediciner. Det försökte jag igår men det var mest jobbigt, jag var helt sjukt trött! Fan svårt att hålla mig uppe! Haha…

Men kvällar…

Men kvällar är fortfarande den jobbigaste tiden på dygnet. Ångesten över att lägga sig ner utan att somna… Ensam…  Tankarna som kan komma och förstöra allt. Grubblet som äter allt som någonsin varit bra. Minnena som kan komma och väcka paniken… Och allt annat som händer i hjärnan när det blir tyst och stilla och man bara är ensam…

Jag skulle vilja ta insomningstabletter varje kväll för det är så ångestfyllt för mig att gå och lägga mig men det får man inte utan att bli stämplad som knarkare…

Men men. Lite slö blir jag av mina vanliga kvällsmediciner också och det hjälper om jag inte är ledsen eller orolig. Så glada tankar nu så att jag kan lägga mig och somna framför TVn.

Jag har inte sovit i min säng själv på flera år nu… Det vågar jag inte.

Jag kan inte sova

Jag kan inte sova. Inte sova. Inte sova…

Kanske är det för att jag är helt utmattad efter jobbet och sover tre timmar på eftermiddagen.

Och imorgon står jag där igen och försöker komma ihåg vilken häst som är vem vilket inte blir lättare av att alla hästarna ser likadana ut trots att de har olika storlek och olika färg. De är i alla fall stora djur med täcken på sig. Sen vilka hagar som de ska gå i, vilka som ska gå ihop och hur mycket käk var och en ska ha. Too much information för min efterblivna hjärna!

Needs to sleep!

Trött

Måste sova. Kan inte hålla ögonen öppna. Går inte!

Har lämnat en frisk unge på dagis, ingen feber och pigg som en mört.

Har ringt vårdcentralen och fick en tid om en vecka, nästa fredag alltså. Okej…

Gäsp! Sova! Sova!

Natti

Jag ska nog försöka gå och lägga mig trots att klockan inte ens är 23.

Jag måste upp i tid imorgon och kolla om ungen är frisk nog att gå till dagis. Han hade feber idag på eftermiddagen, bara 38 men ändå feber, och är allmänt snorig. Lutar ju åt hemmadag imorgon.

Sedan ska jag också ringa till vårdcentralen igen och fråga om remiss för pricktest. Min allergi blir bättre av den receptbelagda allergimedicinen men den är inte helt bra och tar jag inte medicinen både morgon och eftermiddag så får jag kli i ögonen.

Min nuvarande misstanke lutar åt att jag kanske blivit allergisk mot hund. Kanske inte mot min hund men kanske mot vissa hundar. Det är nämligen så att Kärleken P ibland har en hund på besök och mina allergibesvär började ju i samband med att jag träffade Kärleken P och var hemma hos honom och blev slickad i ansiktet av denna hund (av hunden alltså, inte Kärleken P).

Raseriutbrott

Jag är sjuk. Förkylning antar jag. Tung i huvudet, ont i halsen och ont i kroppen.

Nu måste jag blir frisk till på onsdag då jag ska köra hela vägen ner till bästkusten i ett högst tveksamt väglag.

Ungen är också lite hängig. I morse försov vi oss båda två. 9.30 ropade ungen på mig. Då skulle han absolut titta på ToyStory och när han inte fick det fick han ett hysteriskt raseriutrbrott. Kastade allt omkring sig och skrek och grät och kämpade emot allt. Det var minst sagt en kamp att klä på honom kläder och ytterkläder och trycka ner honom i vagnen och skjuta den i nysnön till dagis.

Jag räknade med att dagis skulle ringa mig snart igen och säga att han är för trött eller verkar sjuk så att jag skulle få hämta hem honom. Det är så svårt att avgöra tycker jag om de där raseriutbrotten beror på trots eller att han faktiskt är dålig. Så jag provar med dagis även när han är sådär förstört ledsen och så får de ringa om det inte funkar.

Idag funkade det dock bra. Men han hade varit trött och sovit middag länge. Hmm… Sova kan han i alla fall, ungen min. Som sin mamma.

Jag har bara sovit precis hela dagen. La mig när jag kom hem från dagis och gick upp när jag skulle hämta från dagis. Och nu lägger jag mig en stund till. Inatt blir det julklappsinslagning och imorgon hoppas jag komma iväg på lite shopping.

 

Sova sova sova innan KK2

Usch, jag kan bara inte hålla mig vaken!

Jag och ungen sov länge i morse, vaknade strax innan 9… Sedan försökte jag hålla mig vaken till mitt möte med samverkansprojektet kl 11 men somnade förstås. Vaknade som tur var och kom i tid.

Nu sitter jag här igen och håller på att somna.

Ingen idé att kämpa emot faktiskt. Tänker lägga mig och sova jag… Inatt ska jag vara uppe och bli pinad av KK2, kan behöva lite sömn innan dess :) Det gick ju så bra hos honom sist gång så jag testar en gång till. Kanske kan vi träffas utan att det måste bli så fruktansvärt destruktivt? Det vore najs faktiskt, för jag gillar ju verkligen BDSM-sex och KK2 vet verkligen vad han sysslar med när det gäller den biten. Gammal och erfaren..!

Oh well. Me needs sleep.

Lejter

 

Zzzzz

Jag kom upp i morse. Var ”endast” 10 minuter sen till mötet.

Nu sitter jag här och försöker göra lite styrelsearbete. Det går riktigt långsamt. Jag vill bara gå och lägga mig och sova.

Och det tänker jag göra. Jag har i alla fall fått några saker gjorda.

Det är sånt misslyckande att bara gå och lägga sig. Det känns så. Ett nederlag. Jag mot tröttheten och tröttheten vinner alltid. Jag låter den vinna. Men är det en vinst att sitta och titta i kors och inte få något gjort och vara dödstrött hela eftermiddagen med ungen?

Jag vet faktiskt inte.

Älsklingsvännen tror att min överdrivna sömn bara är en dålig vana. Att jag är van vid att sova mycket och det är därför som jag gör det. Det är väl möjligt. Och då skulle det nog vara en vinst att kämpa mig vaken en vecka eller så för att bryta den onda sömncirkeln.

Men. Det vill jag inte. Jag vill sova.

Det är dock flera positiva saker på gång nu som troligen kommer göra att jag är uppe mer. Imorgon ska jag till Borderlineenheten på ett första möte. Jag hoppas att jag får hjälp där. Verkligen. Nästa vecka ska jag till Arbetsförmedlingen för att prata om arbetsträning. Om jag kommer igång med det och har ett ”arbete” att gå till varje dag så skulle det nog hjälpa otroligt mycket för orken och viljan att vara vaken.

Men tills dess…

Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Eh…

Jag sover alltid så bra hos Älsklingsvännen. Det är tryggt och fint och mysigt. Vi håller om varandra eller ligger nära… Me like…

Älsklingsvännen örfilar med bara yttre delen av handen, fingrarna. Han örfilar bara när vi har sex. Det blixtrar i ögonen för varje slag. Men det är inte som KK2, han använder hela handen. Slår hårt med hela handflatan.

Hmm… Känner att jag inte har någon tråd i detta inlägg. Inte i min hjärna heller just nu. Jag har sovit större delen av dagen som vanligt och nu har jag tagit min kvällsmedicin och kommer snart somna igen.

Måste upp tidigt imorgon. Det blir riktigt svårt. Uhm… alltså ni fattar inte att jag inte KAN gå upp på morgonen.

Lägger ner detta försök till att blogga nu. Nattinatt.

 

Sexgränser

Jag bara sover och sover. Man borde inte kunna sova så här mycket. Jag har varit på två läkarundersökningar och alla blodprover är normala. Antingen är det medicinen som söver mig eller så är jag psykiskt utmattad. Who knows?

Jag hoppas jag kommer få hjälp på Borderlineenheten och att de ser över min medicinering ordentligt. Den funkar ju uppenbarligen inte särskilt bra och om den gör så att jag bara sover dygnet runt så är ju inte det särskilt lyckat heller.

Ikväll ska jag åka till Älsklingsvännen. Sova nära honom, det är skönt. Vi kom ju för ett tag sedan överens om att inte ha sex eftersom det blev som att han hade sex med mig varje gång vi sågs och det blev rätt tråkigt för oss båda till slut. Kanske mer tråkigt för mig men det kände han ju förstås och då var det ju inte så kul för honom heller.

Men sist gång vi sågs hade vi faktiskt sex. Det hade vi inte haft på många veckor. Det kändes fint och jag var kåt. Och jag fick komma, inte bara han. Och jag satte gränser och sa nej till saker som jag inte vill även om han vill det. T ex så tycker han väldigt mycket om att örfila mig när han knullar mig. Eller slå med handen över fittan. Nej tack faktiskt. Inte just nu i alla fall…

Ikväll vet jag inte om det blir något sex. Jag tror det, för jag är kåt :) Och den dagen han säger nej till sex skulle jag vilja se…

Usla tider

Men bajs!!!

Skulle träffat en läkare inom ramen för ett forskningsprojekt idag på morgonen. Jag hade ställt klockan tidigt och peppat mig till att gå upp. Väl uppe ser jag att klockan är redan samma tid som jag skulle vara hos läkaren. Jag måste ha snoozat i en timme!

Och inget telefonnummer har jag till den där läkaren så jag kan inte ringa och förklara varför jag inte kommer. Känns uselt. Ringde en av projektsamordnarna och lämnade ett meddelande på hennes telefonsvarare och förklarade läget…

Så, nu är jag uppe. Och det skulle vara så himla bra om jag kunde ta tag i dagen och börja beta av saker på listan av saker att göra. Men jag vet redan att det kommer inte hända. Jag är så trött. Jag vill bara sova. Ska lägga mig ner igen nu. Somnar inom fem minuter.

Exakt så här är det

>>> Exakt så här är det. <<<

Jag flyr i sömnen

Jag sover.

Sover, sover, sover.

På kvällarna är det okej, då kan jag vara uppe och det förnuftiga jaget planerar bra saker jag borde göra nästa dag.

Nästa dag vaknar jag i ångest. Smärta och sorg över odefinierade saker. Stressen över allt det ogjorda gnager och hotar med depression. Kroppen går och lägger mig. Jag orkar inte gå omkring och ha så ont i själen, därför somnar jag. Sover jag. Natt som dag just nu.

På eftermiddagen idag var vi på vårt andra utredningssamtal hos soc. Vi blir intervjuade av våra utredare under en timme och sedan bokar vi nästa möte om en vecka. Det kommer bli X antal sådana intervjutimmar där alla aspekter av våra liv gås igenom. De ska även komma hem till oss, träffa ungen och prata med dagis.  Det känns bra tycker jag.

Klockan är snart midnatt och jag funderar över om jag ska gå och lägga mig. Men eftersom jag vet att jag kommer sova på dagen imorgon och inte få något gjort kanske jag kan försöka få något gjort nu istället. Ja. Ett litet oambitiöst försök att göra något blir det. Eller ett töntigt dataspel… (damn you… ;)

Inte likt mig

Vad är det som händer? Klockan är 22.06 och jag tänker gå och lägga mig! Jag är helt utslagen. Det har jag varit alla kvällar senaste tiden. Hemma på västkusten hade de ju en helt annan dygnsrytm än vad jag brukat ha, där var det upp tidigt och i säng tidigt. Det var inte mycket annat än att anpassa sig. Det sitter i än kan jag säga. Ja. Inte det där med upp tidigt förstås. Jag och mornar kommer aldrig vara kompatibla. Men sängåendet på kvällen verkar sitta i.

Dagen har varit fulltecknad, jag har inte ens haft igång min dator! Inte heller likt mig. Bland annat har vi varit på nytt möte med Soc. Lite blandade känslor kan jag säga men jag orkar verkligen inte skriva något vettigt just nu.

Ska faktiskt gå och sova.

Snark!

Ingen rubrik

Sitter här i sängen med datorn i knät. Har inget att göra på datorn längre. Vill inte stänga av den. Vill inte att det blir mörkt och tyst. Vill inte att hjärnan ska få ta över med all längtan och all sorg.

Jag är så ledsen att jag är så ensam. Jag vill älska och bli älskad men kontaktannonsen skriver sig inte direkt självt…

Jag får sån ångest av att jag inte har någonstans att bo. Jag vill inte ha något tillfälligt, jag blir stressad av tillfälliga saker. Jag behöver trygghet. TRYGGHET! Jag behöver ett hem.

Det blir nog att sova i den stenhårda soffan i vardagsrummet igen. Med Friends i DVD:n. Så att det inte blir tyst. Jag saknar soffan hemma hos mannen… Den som jag sovit på i över ett år nu. Den är mjuk och skön…

Över 100 000! :)

Nä. Slaget är förlorat. Jag orkade inte gå omkring i zombie-världen, det blir ju ändå inget gjort när jag är så trött.

Så jag gav upp. Jag somnade. Jag sov. Och jag hoppas på en mer produktiv natt istället. Funkar det inte att göra saker på dagen, nä men då kanske jag helt enkelt får köpa att det får ske på natten.

Men kolla här, vad som händer när man ligger och sover som bäst!

Över 100 000 besökare sedan mars! Det tycker jag är superkul. (Även om det är lite weird att antalet besökare är markant högre när jag mår dåligt. Men jag fattar. Det är trist med folk som mår bra :) )

Detta ska jag fira med en bloggtävling, den kommer ut nästa vecka så gå ingenstans!

Kall vill sova

Har varit ute på morgonpromenad i kylan. Kallt. Obekvämt. Och trots ljudbok så tycker jag det är tråkigt. Tråkigt! Vilket gör det så mycket svårare att komma ut.

Jag blir inte av med tröttheten. Sömnbegäret. Segheten. Ögonlocken är så tunga! Varför är det såhär?

Koffeinintaget är högt. Jag ska inte somna idag. Jag ska inte somna. Inte somna! Vill så gärna sova…

Orkar inte komma på nått att skriva här

Tröttheten hänger i. Tynger ner mig. Det går trögt att tänka. Saker blir inte gjorda. Talet är sluddrigt.

Jag somnade en stund när jag nattade ungen, det hör inte till vanligheterna.

Men jag har ändå kämpat emot. Jag har inte sovit hela dagen. Och jag har varit ute på en lång och svettig promenad!

Tog på mig träningskläderna, gick och hämtade ungen på dagis, satte honom i vagnen och så gick vi. Men så tråkigt det är! Gå gå gå gå gå. Tråkigt. Ungen var inte road han heller. Men han satt snällt i vagnen, lutade sig tillbaka och tittade i tysthet på världen som rullade förbi. Kanske tycker han det är skönt efter all lek på dagis, eller så är han lika uttråkad som jag.

Han är så snäll. Ungen. Och tyst. Accepterar läget. Jag försökte underhålla honom lite genom att fråga om han ser träden, lastbilen, fåglarna, osv. Han bara skakade på huvudet. Det enda han sa några gånger var ”tåg!” när pendeln susade förbi.

Det är roligare att gå på förmiddagen, utan ungen, och lyssna på ljudbok. Det är trevligt. Det krävs dock att jag kommer upp, vaknar, tar mig ut. Och det vet vi ju alla vid det här laget att mornar är inte min starka sida.

Klockan är 22.15 och jag ska försöka sova nu. Tänk om jag kan få lite saker gjorda imorgon, det skulle kännas så bra. Och det behöver jag.

Det är jag mot sömnen

Min kropp skriker efter sömn. Eller är det hjärnan som skriker? Båda två? Hur hör det ihop egentligen?

Nåväl. Hjärnan är ju en del av kroppen så låt oss säga att det är kroppen.

Allt jag tänker och gör är besudlat med sömnlängtan. Min hjärna kräver att jag kryper ner i soffan och stannar där. Världen utanför är kall och hård. Soffan är mjuk och varm. Det är så lockande…

Jag har haft några dagar nu då jag mått riktigt bra. Kanske en vecka. Det har varit skönt. Jag har kunnat gå upp på morgonen och inte behövt slåss med sömnlängtan dagarna i ända, trots att jag inte kunnat somna om kvällarna. Men nu är den tillbaka… Sömnlängtan. Sömnbegäret. Och jag frågar mig varför.

Tanke 1. Det skulle kunna vara medicinerna som gör det. Båda mina kvällsmediciner har trötthet som biverkning men jag tar å andra sidan ganska låg dos av båda dessa. Hur förklarar man då att jag inte haft sömnbegäret nu när jag mått bra i några dagar? Jag tänker som så att det kanske varit lite lätt hypomani för jag har inte kunnat sova om nätterna. Hypomanin kan ha dolt tröttheten i sin förädiska ”jagmårbra-känsla.”

Tanke 2. Ett återkommande mönster för mig är att jag efter en liten tid av bramående får bakslag. När jag känner att hallå, det här kan funka. Jag kanske börjar må bättre nu. Då blir jag rädd. Livrädd. Hur ska jag klara av att leva i det ”riktiga” livet..? Hur ska jag klara mig? Vem är jag när jag mår bra? Vad ska jag göra om jag mår bra? Vad gör människor som mår bra? Jag vet inte hur man lever om man mår bra!

Ångest. Ångest. Klarar jag inte av att vara frisk? Vågar jag inte leva? Att må bra är skrämmande för mig. Ovant. Ångestladdat. Med denna ångest kommer sömnbegäret. Kroppen orkar inte med vart denna ångest leder. Den stänger ner. Den somnar. För då behöver man inte veta hur man lever. Då behöver man inte våga vara någon som kan göra saker.

Tanke 3. Ett lite enklare alternativ som inte är fyllt av sjuk-paranoia. Jag har sovit dåligt en tid och är helt enkelt trött. Jag behöver sova. Men det här starka oemotståndliga sömnbegäret är ett mönster jag känner igen och sällan klarat att bemästra. Jag tror det är kopplat till hur jag mår psykiskt. Sömnen i stort är ju det.

Oavsett anledningen så måste jag kämpa mot det. Ger jag upp och sover hela dagen får jag ångest. Livet sovs bort och jag mår dåligt. Blir mer trött. Slö. Konstant sömndrucken. Den onda sömncirkeln sluts. Därför får jag inte sova på dagen.

280 mg koffein är intaget idag. Trots det sov jag hela förmiddagen. Min hjärna vägrar vakna. En osynlig kraft tynger mina ögonlock och jag fryser. Jag gick i sömndimma till dagis med ungen och tanken på att ta på sig träningskläder och ge sig ut tycktes ligga någonstans i trakterna med Kirgizistan (var nu det ligger..).

Vakna goddammit, vakna!

Jag vill kunna somna!

Klockan är 01.18 och nej, jag sover inte.

Jag vill inte ta stillis för jag misstänker att jag nu har svårt att somna för att jag blivit ”beroende” av dem. Att jag helt enkelt inte kan somna utan dem. Jag använde dem ju rätt så flitigt under senaste nereperioden…

Men vad gör jag nu då? Har inte somnat förän sent sent flera nätter i rad och inte sovit på dagarna heller.

Och nu sitter jag här, hos Älsklingsvännen, i hans soffa, utan nått att göra. Jo datorn har jag ju men jag är för trött för att göra något. Jag vill sova! Har legat och vridit mig i sängen över en timme jag. Han somnade på fem minuter han… Hur går det till? Det gör han alltid! Det gör jag aldrig…

Nu är klockan 01.34 och jag sover inte…

Ett speedblogginlägg

• Orkar inte åka till Älsklingsvännen ikväll. Imorgon blir det nog istället.
• Jag är jättenöjd med mig själv att jag inte la mig att sova hela dagen idag trots att jag var trött. Jag klarar av att vara uppe när jag mår lite bättre i hjärnan!
• För att inte hålla på att överäta på kvällen dricker jag Fun light. Det dövar sötsuget men förmodligen underhåller det väl det också..? Och jag undrar hur hälsosamt det är egentligen. Men det funkar! Och så äter jag några äpplen också.