Ångestgnäll

Usch, har sån ångest. Ingen särskild anledning egentligen. Lite stressad av att ha mannens dotter här hemma hos oss. Hon är en sån lögnaktig manipulerande tjej… Samtidigt är hon en söt och snäll 14-åring. Ja, jag blir stressad av henne… Längtar faktiskt till hon ska åka härifrån igen, på tisdag…

Jag saknar KK-vännen men nu kommer han snart. I morgon kväll så kommer han hem och jag ska åka till honom. Sköööönt ska det bli.

Sänkte ju Seroqueldosen igen till 100 och det är kanske för lite, men jag blir ju så trött av 150 :(

Gnäll gnäll gnäll… Och fint väder har det varit också som jag inte orkat gå ut i. BLÄ. Varför kan det inte alltid regna istället?

Åter

Mannen och barnen är tillbaka. Skönt det, nu vågar jag sänka dosen Seroquel igen och hoppas att tröttheten ger med sig. Jag känner mig hyffsat stabil. Jag längtar efter att KK-vännen kommer tillbaka, på lördag kväll. Jag hoppas jag kan åka till honom då. Sova hos honom. Vara trygg hos honom…

Vi ska göra ytterligare en roadtrip-resa jag och KK-vännen, tillsammans med ungen. Först till mina föräldrar och gå på Liseberg igen, sedan upp i landet till hans föräldrar. Det ska bli kul. Det ser jag fram emot.

Och sedan. Ja. Sedan. Då ska jag åka iväg. På en resa. Bara jag.

Berättar mer senare :)

Nu ska jag ta en Stillis och driva ut i sömnen.

Bra val

Jag tror faktiskt det var ett bra val att höja Seroqueldosen. Visst, jag känner av tungheten och sömnbegäret, men jag känner mig också starkare. Och det är lättare att hantera tröttheten nu när jag vet vad den beror på, för det var ju en tydlig skillnad när jag minskade dosen.

I morgon åker jag tillbaka hem och får några dagar hemma själv innan resten av familjen ansluter. Funderar lite på vad jag ska använda mina egentidsdagar till. Jag funderar på att städa. Ja, faktiskt. Det är ju ett tråkigt måste som kan vänta men det vore skönt att få gjort faktiskt. Men en speciell sak ska jag göra. Jag ska boka en resa. En resa för bara mig. Att åka och hälsa på en vän i ett land långt långt borta. It’s going to be legendary! :)

Trötthet vs självskada

Ja, vad väljer man?

Höjde ju dosen Seroquel depot igår och idag kände jag direkt den där tunga tröttheten i kroppen. Jag kom knappt upp alls i morse och jag har varit nära sömnen hela dagen :(

Men jag har kommit ifrån den värsta abstinensen. Jag är inte alls lika låst vid tanken på självskada och träffa KK2, det känns skönt. Nu kanske jag klarar mig, trots att KK-vännen är på semester ännu en vecka… Men den här tröttheten..! Man kan ju verkligen bli deprimerad för mindre…

Nästa vecka ska jag vara själv hemma i Stockholm några dagar innan mannen kommer tillbaka tillsammans med ungen och dottern. De ska vara i svärföräldrarnas sommarhus ytterligare några dagar. Mannen och dottern är redan där och jag åker vägen om och lämnar av ungen på vägen hem.

Jag har varit väldigt osäker på om jag klarar mig oskadd de ensamma dagarna. Jag skulle ju kunna vara kvar med mannen och de andra i sommarhuset men jag vill egentligen hemskt gärna vara lite själv några dagar, jag har inte haft någon egen tid på länge nu. Så trots att jag avskyr att vara ensam så behöver jag ändå vara det lite ibland.

Jag har nästan bestämt mig för att fortsätta med höjd Seroqueldos under veckan för jag tror det kan hjälpa mot självskadeabstinensen. Så då kanske jag klarar mig ändå, tills mannen kommer tillbaka, tills KK-vännen kommer tillbaka. Om inte annat lär jag väl sova hela dagarna… Jäkla skitmedicin… Jag både behöver den och hatar den.

 

Seroquel över planerna

Jag har pratat mycket med kära KK-vännen i telefon idag. Skönt. Behövde jag.

Jag har sån självskadeabstinens men jag vet egentligen inte varför.

Ikväll har jag höjt dosen Seroquel depot från 100 mg till 150 och hoppas att det kan hjälpa lite. Men egentligen vill jag absolut inte äta mer av den, jag blev ju som en sovande döding i flera månader när jag fortfarande tog 200 mg av den… Jag vill absolut inte tillbaka till det tillståndet. Men just nu är det ganska illa. Jag smider planer och jag nästan längtar… Det måste brytas. Nu. Innan det är för sent.

Har tagit en stillis för ca en kvart sedan, jag börjar bli mosig. Nu kan jag nog sova.

PMS

Kaoskänslorna har rört omkring i mig igår och idag, allt känns kaosartat och jobbigt. Jag är lite rädd att det är för att jag minskat Seroqueldosen men så kom jag på att det borde vara dags för mens. PMS alltså! Bra om det är det så att jag inte måste öka dosen igen. En sak som blivit tydlig nu är att den högre dosen Seroquel depot gjorde att jag inte märkte av min PMS! Det har jag inte tänkt på förän nu när jag börjar känna igen den igen…

Där ser man.

Har förresten sovit hela dagen idag med, inte bra men såååå otroligt skönt.

Ikväll ska jag till KK-vännen, han har precis kommit hem från sin semester hos sina föräldrar. Längtar efter lite ro i hjärnan, det brukar jag få hos honom. Vi får se hur det blir med sex. Jag vet ju att han tänker mycket på om vi ska ha sex alls mer eller inte, men han är ju bara en man med en penis… There is only so much he can do. :) Ja vi får se. Får ju se om jag fått mens då med. Ganska troligt.

Sovet

Men vad ääääääär detta??? Jag måste sova. Nej. Jag måste inte sova men jag VILL sova VÄLDIGT mycket. Så mycket att jag inte kan tänka på något annat än att sova.

Jag har ju halverat dosen av Seroquel depot och blev lite piggare då, men nu är jag tillbaka i sovet igen. Kan man skylla på värmen tro?

Pigghet :) Medicindos eller onani?

Det är inte varje dag jag känner mig pigg, inte någonsin på sista tiden.

Jag hoppas att det är för att jag har minskat dosen Seroquel depot. Läkaren tyckte att jag skulle minska från 200 mg till 150, vilket jag gjort i en vecka men nu har jag på eget bevåg minskat till 100. Idag är första dagen på evigheter som jag kännt mig pigg och utvilad!

Jag hoppas att det är på grund av medicinen så att det håller i sig och att det inte är för att jag pillade på mig själv igår natt och kom något runt 80 gånger eller vad det kan ha varit. Hur många gånger kan man komma på en timme? Så kan jag i vilket fall inte hålla på varje natt, är lite öm idag…

Oh well. Bra dag idag. Shoppat massa växter och gjort uteplatsen grön och fin. Nu ska jag äta några pommes till kvällsmat. (Måste göra något åt min mat… En sak i taget dock!)

Ingen rubrik

Tog en stillis igår att sova på, skönt som tusingen alltså. Hos KK-vännen finns bara ett rum så när det är sova så är det sova som gäller. Hemma har jag ju TV:n på som trygghet i bakgrunden när jag somnar, så att hjärnan inte skenar iväg. Hos KK-vännen finns inte den möjligheten. Jag kände direkt igår att jag var orolig så jag tog en sömntablett och somnade så fint så :) Sov 11 timmar och kände mig utvilad, har inte extrasovit idag heller. Istället blev den en sväng till IKEA och lite hemmafix. Framsteg?

Igår var jag också på vårdcentralen och fick som jag väntade mig höra att alla mina värden är normala. Då är det kanske som psykiatern tror att det är Seroquelen som gör mig så trött. Jag vill inte ha den. Jag är inte nöjd med att bara minska dosen lite, jag vill inte ha den här trötthetsmedicinen! Men men, får väl ge det en vecka i alla fall…

Lite blandat

Jag kan/vill inte stå emot den här viljan att bara lägga mig och sova… Så idag har jag sovit, och sovit, och sovit… Och nu är jag helt förstörd. Jag orkar ingenting, jag är helt slut.

Jag MÅSTE ta tag i mina dagar och göra något. I helgen som var gjorde vi ju saker varje dag och då var jag inte alls lika trött heller.

Nåväl. Igår beställde jag TV-serier på DVD för ca 2000 kr så nu har jag snart mer serier att sova till.

Nu har jag hämtat ungen på dagis för en timme sedan och vi var ute en stund men han ville mest sitta inne och titta på Pippi. Det kan han kanske behöva efter fullt ös på dagis hela dagen.

I morgon ska jag till vårdcentralen och få reda på vad mina blodvärden har att säga. Jag antar att allt är normalt, det brukar ju vara det. Tröttheten beror säkert på Seroquelen och allmänt att jag inte gör något vettigt om dagarna…

Just det, i fredags träffade jag min psykläkare och hon trodde att det är just Seroquelen som gör mig trött och sa att jag skulle minska dosen från 200 mg till 150, så det har jag gjort men nä, det märker jag då ingen skillnad på. Jag vill bli av med Seroquelen helt och hållet! Jag fick också ny sjukskrivning och samverkan med försäkringskassan och arbetsförmedlingen får vänta till augusti när folk är tillbaka från semestern, just nu kan det tydligen inte hända så mycket. Vi bestämde också att jag ska börja i DBT igen till hösten för jag är kanske mer mottaglig för det nu än sist jag försökte med det.

That’s it for today.

Bättre! Och kvällsångest

Jag har mått mycket bättre idag. Jag har kännt mig mer som mig själv igen och jag har kännt en ork som jag inte haft på länge. Kanske beror det på att jag slutat med Lamictal nu eller så är det bara så. Skönt i vilket fall!

Nu är det dock kväll och kvällsoron kommer smygande.

Hur ska jag gå vidare? Jag vill nog ge DBT ett försök till, men jag klarar inte av att säga att jag vill byta terapeut… Kanske kan jag säga det till läkaren och så säger hon det till terapeuten? Det känns dock inte helt bra…

Fortfarande fråga om vad för medicin/mediciner jag ska äta, känns inte läge att ändra nu när jag snart åker på semester i två veckor men det känns också dött att ha kvar den jävla Seroquel depoten som jag bara blir fet på… Men men, det får väl vara så kanske…

Dagis har stängt imorgon och på fredag. Jag har ångest över vad jag ska göra med ungen. Jag tycker det är jobbigt att vara med honom hela dagen :( Usch, och jag har dåligt samvete för att jag känner så. Att jag inte orkar med honom. Då är man ingen bra mamma… Suck!

Annars okej. Tror jag. Kvällsångest men det har varit en bra dag. IKEA och Granit och ny väska till mig. Bra.

Mera piller

Igår hade jag möte med min psykläkare. Jag hade en lista med mig med saker som jag ville ta upp, och den tvingade hon mig förstås att läsa upp högt och tydligt. Suck. Jobbigt.

Jag sa att jag behöver en vid-behovsmedicin som inte är den för mig värdelösa Atarax. Jag fick Zyprexa utskrivet. Får se vad det blir av det. Funderar på att testa ikväll, har sån pissångest… Nä, det är för sent. Tar hellre en sömntablett nu och lägger mig framför TV:n och låter världen segla bort från mig…

Jaja. Sedan sa jag att jag HATAR Seroquel depot som jag har nu för att jag blir så trött av den och så går jag upp i vikt. Båda sakerna gör mig deprimerad. Jag fick Lamictal utskrivet. Den ska jag dock långsamt trappa upp under en månads tid samtidigt som jag fortsätter med både Seroquel depot och Cipralex som jag har. Sedan vet jag inte riktigt vad som ska hända.

Shit alltså. Snart behöver jag inte äta frukost längre…

Fan, igen

Jag förstår inte vad det är som händer.

Jag har ju varit förhållandevis stabil. Den här jävla fetto-seroquelen har ju verkat som om den funkat bra i den nya dosen. Visst, jag hade en snabb dipp med självskada i helgen, beroende på övergivenhetskänslor från flera håll, men i övrigt har det varit ovanligt bra eller åtminstone inte så upp- och nerigt.

Men så igår. Och idag. Eftermiddagarna. Ångesten väller över mig och jag vet inte ens varför. Allt kan väl inte bero bara på helgen? Jag tror inte det.

Fan också.

Ungen får sitta för mycket framför TV och Pippi nu, men jag vet inte vad annat att göra just nu. Luften går ur mig, oroligheten tar över, jag fryser.

Viktuppgång

Ja.

Jag har börjat äta bättre och mer ofta och jag har börjat motionera lite mer än vanligt. Tyvärr inte så regelbundet som jag skulle önska, mitt oregelbundna humör ställer till det lite för mig, men ändå. Jag försöker och jag gör i alla fall lite. Bättre än inget?

Nja. Jag vet inte. Jag låg stadigt på 70,6 länge förut. Idag på morgonen (och förra veckan också) vägde jag istället 71,3. Viktuppgång alltså. Suck. Meningslöst!

Undrar vad som är fel, jag kan tänka mig flera orsaker. För dålig reglebundenhet och ökning av dosen Seroquel depot som har viktuppgång som biverkning.

Alltså. Jag undrar hur mycket medicinen påverkar. Vad är det jag slåss emot? Vad för insatser krävs för att gå ner i vikt trots medicinen? Är det någon idé?!

Hårdare tag krävs i alla fall, så mycket är klart. Både idag och igår har jag gått rask stavpromenad i skogen i en timme. Skönt som tusan verkligen. Och jag har dragit ner på kolhydraterna (men absolut inte slutat helt…) och äter mer kött och grönsaker. Jag har bärjat äta frukost (i och för sig bara några skedar yoghurt men alltid något) och jag känner inte längre behov av att äta mitt i natten.

Man kan ju tycka att det borde ge resultat. Jag är peppad trots allt!

Trötthet och hunger

Jag känner mig hungrig hela tiden och har ett ständigt sockersug. Jag äter och jag dricker och jag äter och jag dricker. Jag är trött trött trött och vill bara lägga mig på kudden och sova sova sova.

Jag vet inte om det är ökningen av Seroqueldosen som gör mig så trött, det är mycket möjligt. Tröttheten bör då gå över om en till två veckor…

Men nu då? Jag måste ju komma igång nu. Jag bara gäser och fettar på mig. INTE KUL!

Trött!!!

Trött

Shit vad trött jag är alltså. Träffade ju läkaren igår för att prata om medicinerna. Sades väl bara att jag ska höja dosen Seroquel depot.  Sagt och gjort. Och nu är jag helt trött. Dödstrött. Verkligen. Och det blir man inte glad av. Fanken också.

Ska ju ha ungen själv i helgen också. Mannen ska till sin kk-tjej imorgon och så har han andra grejer på söndagen. Vet inte hur jag ska orka…

Vikt

Vågen stannar ständigt på 70,6 kg.

Jag är inte nöjd.

80 % av mina kläder är anpassade för en vikt av ungrfär 60-65 kg. Jag vill ner igen. 50 % av mina kläder ligger nerpackade i sopsäckar på vinden. Jag vill ha ner dem igen!

När jag var gravid, för två år sedan, gick jag upp från 63 till 93 kg. Alltså 30 jävla kilo!!! Ja, jag såg ut som en flodhäst… Nu kommer jag tydligen inte längre ner än 70,6. Eller vadå.

Klart jag måste göra. Men det saknas styrka, saknas konsekvens, saknas ork. Är så ledsen och trött hela tiden. Egentligen är det väl ett under att jag inte väger ännu mer, med tanke på hur jag tröstäter… Och Seroquelen, medicinen som jag äter och hatar, har ju viktuppgång som mycket vanlig i biverkningslistan.

Nä. Förutsättningarna för en bra viktnedgång känns inte så bra. Men det är väl ännu en undanflykt antar jag.

Gör nått människa!!! *arg på mig själv*

TRÖTT

Jag är så trött på att vara trött. Att inte orka något, inte ha någon lust med något, att bara vilja sova hela tiden. Avståndet mellan mig och guldungen blir bara större och jag känner det som att jag inte orkar leva livet som bara passerar förbi… Snabbt… Snart är allt slut och jag har inte orkat leva. Fan alltså…

Blir så deprimerad av att det är så. Usch. Den här jävla medicinen, Seroquel depot, den gör mig helt död alltså. Men utan den vet jag inte heller vad som händer. Men detta håller inte. Måste få något annat. 15:e april har jag nästa läkartid. Hoppas på föränding då.

Kanske ser lite konstigt ut att jag skriver att jag är så trött och så sitter jag här och skriver klockan 02.14 på natten. Men jag har lite ångest som gör det svårt att slappna av tillräckligt för att sova. Borde kanske ta en stillis så jag somnar, men jag vill inte slösa med dem, läkaren skrev ju motvilligt ut stillisar mot att jag försäkrade henne om att jag inte använde dem varje natt…

Jaja. God natt nu.

Även liten doshöjning…

… gör mig trött. Känner mig helt död. Vill bara sova hela tiden. Det är inte lika farligt som sist när jag skulle höja massvis, nu skulle jag ju bara lägga på 50 mg Seroquel depot, från 100 till 150 men det är stor skillnad i hur trött jag blir. Jag hatar att vara såhär trött. Orkar ingenting, har inte lust med något. Det blir ingen simning idag, det känns som om jag hamnar i vattnet kommer jag drunkna för jag orkar inte röra armarna… Haha…

Det är verkligen inte värt att leva när man är såhär trött hela tiden. Det är inte hållbart.