Min sko

Utgången igår. Idag tänkte jag cykla en sväng och jobba lite med mina förtvinade benmuskler.

Kall vill sova

Har varit ute på morgonpromenad i kylan. Kallt. Obekvämt. Och trots ljudbok så tycker jag det är tråkigt. Tråkigt! Vilket gör det så mycket svårare att komma ut.

Jag blir inte av med tröttheten. Sömnbegäret. Segheten. Ögonlocken är så tunga! Varför är det såhär?

Koffeinintaget är högt. Jag ska inte somna idag. Jag ska inte somna. Inte somna! Vill så gärna sova…

Orkar inte komma på nått att skriva här

Tröttheten hänger i. Tynger ner mig. Det går trögt att tänka. Saker blir inte gjorda. Talet är sluddrigt.

Jag somnade en stund när jag nattade ungen, det hör inte till vanligheterna.

Men jag har ändå kämpat emot. Jag har inte sovit hela dagen. Och jag har varit ute på en lång och svettig promenad!

Tog på mig träningskläderna, gick och hämtade ungen på dagis, satte honom i vagnen och så gick vi. Men så tråkigt det är! Gå gå gå gå gå. Tråkigt. Ungen var inte road han heller. Men han satt snällt i vagnen, lutade sig tillbaka och tittade i tysthet på världen som rullade förbi. Kanske tycker han det är skönt efter all lek på dagis, eller så är han lika uttråkad som jag.

Han är så snäll. Ungen. Och tyst. Accepterar läget. Jag försökte underhålla honom lite genom att fråga om han ser träden, lastbilen, fåglarna, osv. Han bara skakade på huvudet. Det enda han sa några gånger var ”tåg!” när pendeln susade förbi.

Det är roligare att gå på förmiddagen, utan ungen, och lyssna på ljudbok. Det är trevligt. Det krävs dock att jag kommer upp, vaknar, tar mig ut. Och det vet vi ju alla vid det här laget att mornar är inte min starka sida.

Klockan är 22.15 och jag ska försöka sova nu. Tänk om jag kan få lite saker gjorda imorgon, det skulle kännas så bra. Och det behöver jag.

Viktgnäll

Viktprojektet går inte bra. Inte alls bra.

En promenad förra veckan. En gång är ingen gång. Det måste bli en vana, en rutin.

I morse när jag gick med ungen till dagis frös jag som en liten gris och så fort jag kom tillbaka hem kröp jag ner i soffan och somnade. Nu är klockan 13 och jag har firat min oproduktivitet med chips.

Okej. Idag när jag hämtat ungen från dagis tar jag honom i vagnen på en lång promenad. Det tråkiga med det är att han inte vill gå på promenad i 1½ timme. Han vill hem och sitta i soffan och titta på DVD.

Vadå sådan mamma sådan son..?

Flugor som bits

Jag har så mycket fett! Det hänger över och bullar ut och är helt äckligt. Jag vill så gärna gå ner i vikt, såååå gärna…

Men så är jag deprimerad och tröstäter…

Så är jag trött och orkar aldrig göra mat… (Och det hjälper inte att jag tycker det är sååå tråkigt att laga mat.)

Så vill jag gå ut och promenera men det är fullt med såna där elaka flugor som bits ute så det går fan inte att gå ut i skogen utan att bli totalt galen, och myggor på det.

Tittar på att gå med i Friskis & Svettis och gå på typ aerobics och sånt men det är sommarschema och knappt några pass alls.

Jag hatar att vänta på ”bättre tider” hela tiden. Alltid är det något.

WHAT TO DO???

Dagshastigheten

Dagen har gått fort idag och jag har fått en del gjort också.

Dagen började med att tre larm gick igång men det tog ändå säkert 15 minuter innan jag vaknade så pass mycket att jag kunde gå upp och stänga av dem (alltså seriöst, fatta extrem morgontrötthet i kombination med trötthetsbiverkande mediciner eller!).

Gick då till slut upp och väckte ungen som sovit så snällt hela natten (skulle jag tro, jag lär väl inte vakna oavsett???) och sedan bar det av till dagis.

Hemma igen bytte jag om till träningskläder, tog stavar och mp3 och gav mig ut på morgonpromenaden, 8 km stavpromenad i skogen. Yes! Duktigt.

Under dagen har jag sedan duschat och mest suttit vid datorn och pillat lite med några styrelseuppdrag men är inte riktigt klar än. Slösurftat och sånt med förstås. Och vips är dagen slut.

Nu dags att hämta ungen igen. Ska försöka få något vettigt gjort under eftermiddagen med, trots unge och tråkigt väder.

Ikväll när mannen kommit hem, han blir sen idag, kanske kl 22, så åker jag till KK-vännen för att sova jämte honom. Mys!

Trött och less

Ja.

Jag är så jävla trött.

Jag var ute i morse och gick i skogen med stavar över en timme. Skönt som vanligt. Helt slut efteråt. Men efter det blir allt trötthet.

Jag hatar att inte göra något, att bara sitta här. Att inte orka leva.

Det är döden.

Jag startade en diskussion på Familjeliv.se angående hur länge ungen är på dagis varje dag. Shit vilken diskussion det blivit! Det är kul tycker jag. Jag vill visa hur verkligheten för föräldrar med psykiska problem och deras barn kan se ut.

Jag håller helt med om att nio timmar varje dag måndag till fredag är för länge att vara på dagis för en 2-åring. För tillfället ser jag dock inget bra alternativ. Flera höjde röster för stödfamilj och soc, jag tror dock att denna hjälp endast erbjuds barn med mycket större problem i livet än min underbara unge. Men värt att titta på. Jag vill bara det bästa för ungen…

Trötter

Jag är jämt så förbaskat trött.

Jag kom i alla fall ut i förmiddags efter att jag varit hos samtalskontakten på psyket. Jag gick stavpromenad, terrängslingan 5 km. Känns bra att göra det varje morgon/förmiddag. Nu har jag i och för sig bara gjort det två gånger, men det känns som något jag kan och vill fortsätta med. Det tar en dryg timme, det är ju ca 1,5 km dit och hem med. Så sammanlagt ca 8 km kanske.

Jag försöker äta någolunda regelbundet med, lite smått lågkalorikost men inte hysteriskt.

Nu vill jag gå ner i vikt. Men nej. Vågen står envist på nya högre vikten 71,8 kg. Bajs alltså. Jag vill sluta med den där jävla Seroquelen, men det går inte att förneka att den hjälper min hjärna lite.

Trött trött trött. Igen. Som vanligt. Hämtade ungen från dagis och handlade lite till att laga omelett. Sedan försökte jag få ungen att vara ute lite med de andra barnen på gården men det var han inte så intresserad av. Han ville hellre gå in, dricka vatten med lite juice i och se på Pippi. Inte mig emot egentligen, för jag orkar verkligen ingenting. Men ungen behöver nog snart Pippi-avvänjning. Pippi Pippi är allt man hör om TV:n inte står på i vardagsrummet.

Terrängspåret 5 km

Yes! Gick i och för sig upp lite väl sent, vid 10 eller vad det nu var, men tog min medicin, en mugg oboy och sedan på med träningskläderna. Idag gick jag 5 km terrängspåret med stavar. Härligt jobbigt spår. Jag sprang några meter här och var också men kom väl inte mer än 20-30 meter innan jag höll på att dö, haha…

Skönt var det i alla fall, genomsvett och slut i hela kroppen. Detta vill jag göra VARJE dag. Då borde jag ju gå ner i vikt även om jag går upp av medicinen? Om inte kan jag ju lika gärna skita i allt och käka ostbågar hela dagarna… Mmmmmm…. Ostbågar……

Lugnet sänker sig

Ja, mannen har kommit hem nu. Lugnet sänker sig över mig. I alla fall lite och tillfälligt kanske, men ändå ett lugn.

Ungen somnade snällt i sin säng, han har sovit bra hela helgen trots feber.

Ångesten som kröp i mig för en timme sedan har lugnat sig. Den är nog inte borta men lugnet har sänkt sig över den för nu.

Imorgon ska jag ut och stavpromenera!

Mornarna är bättre

Det är oftast bättre på förmiddagarna, så även idag. Det känns helt okej just nu.

Jag ska hämta ungen tidigt på dagis idag och åka in till stan och träffa mannen innan han far utomlands. Sedan kanske vi träffar KK-vännen senare på eftermiddagen, vi får se.

Idag gick jag bara 40 minuter stavgång i skogen, jag tog nämligen på mig mina terrängskor vilket visade sig vara ett misstag. Jag fick väldans skoskav och tog det korta spåret. Väl hemma hade jag ändå värsta blåsan på hälen. Aj! Kan inte minnas att jag brukat få skoskav av de skorna… Men de var ju länge sedan jag använde dem nu…

Jag tänkte att jag ska ta promenader med ungen i vagn i helgen, då blir det ju inte skogspromenader tyvärr. Jag funderar lite på att köpa MBT-skor*, sådana skor som är bra för hållningen, ryggen, lederna, musklerna osv. Bra för en massa saker helt enkelt. Men de är svindyra! Runt 2000 kr har jag hört. Och så ser de inte lagom nördiga ut heller, nej…

Jaja. I stan idag ska jag kolla lite på dem.

* Masai barefoot technology

Viktuppgång

Ja.

Jag har börjat äta bättre och mer ofta och jag har börjat motionera lite mer än vanligt. Tyvärr inte så regelbundet som jag skulle önska, mitt oregelbundna humör ställer till det lite för mig, men ändå. Jag försöker och jag gör i alla fall lite. Bättre än inget?

Nja. Jag vet inte. Jag låg stadigt på 70,6 länge förut. Idag på morgonen (och förra veckan också) vägde jag istället 71,3. Viktuppgång alltså. Suck. Meningslöst!

Undrar vad som är fel, jag kan tänka mig flera orsaker. För dålig reglebundenhet och ökning av dosen Seroquel depot som har viktuppgång som biverkning.

Alltså. Jag undrar hur mycket medicinen påverkar. Vad är det jag slåss emot? Vad för insatser krävs för att gå ner i vikt trots medicinen? Är det någon idé?!

Hårdare tag krävs i alla fall, så mycket är klart. Både idag och igår har jag gått rask stavpromenad i skogen i en timme. Skönt som tusan verkligen. Och jag har dragit ner på kolhydraterna (men absolut inte slutat helt…) och äter mer kött och grönsaker. Jag har bärjat äta frukost (i och för sig bara några skedar yoghurt men alltid något) och jag känner inte längre behov av att äta mitt i natten.

Man kan ju tycka att det borde ge resultat. Jag är peppad trots allt!

Concerta

Jag har varit och simmat med KK2 idag. Det blev inte någon lång stund, ca 40 minuter trög rörelse i vattnet. Hade sån träningsvärk från gårdagens lilla stavpromenad. Va? Ja. 30 minuter snabb stavpromenad gav mig träningsvärk! Nåväl.

Äpple till frukost, bara en mugg Oboy hittills idag (det blir minst en till senare ikväll), Mealbar, cashewnötter och Cola Zero till lunch och rester av kyckling med vitkålsallad till middag.

Det börjar ta sig!

I morse tog jag också en tablett Concerta, 18 mg. Jag har fortfarande kännt mig trött och slö men jag har varit mycket mer fokuserad i hjärnan, haft mycket mera vilja och ork att ta itu med saker.

Jag tror att Concerta är bra för mig. Nu måste jag bara hitta någon som kan skriva ut det åt mig. Det är ju tydligen bara de med ADHD som får sådan medicin… Men eftersom den hjälper så bra på mig så är det möjligt att jag har vissa drag av ADHD. Jag skulle ju börjat en utredning för ett tag sedan om det, men något annat kom emellan och sedan glömdes det bort. Dags att påminna terapeuten på fredag tror jag.

Bra dag! Många bra dagar nu faktiskt. Heja mig!

(Men många bra dagar för också med sig oro och misstänksamhet. Snart trillar jag dit igen, snart skiter sig allt, snart så…)

Ugglor i mossen

Ikväll har jag varit på ugglejakt. Alltså, inte jakt som i fånga eller döda, utan jakt som i spåra, lyssna, titta.

Gick en ca 7 km lång promenad i mörkret, bland gårdar, skog och åkrar. Så otroligt härligt. Det luktar vår.

Uggelresultatet blev en ynka kattuggla men promenaden i sig tillsammans med hunden, systern, brodern och hans tjej, den var hur härlig som helst. Jag saknar landet…

Brorsan hade en helt otrolig ficklampa. Den var liten och superstark. Någon ny slags LED-typ som han beställt från USA. Jag vill också ha! Varför vet jag inte, men jag vill ha. Den var cool!