Be gone and be mine!

Nu ni!

Idag kom DS hit och då var det enkelt att slänga bort alla rakbladen. När han stod och tittade på så fanns inget utrymme för att tänka att jag skulle spara något, det var bara att kasta bort. Skulle tro det blev en hög på 25 rakblad av varierande sorter.

Det känns inte något särskilt ännu. En liten (yes)-känsla kanske men också en massa trösttankar om att jag kan ju åka och köpa nya så fort jag vill. Men steget är taget och jag har inga rakblad hemma just nu.

~

Och vet ni vad?

14 månaders goldentik flyttar hem till mig om ca åtta dagar!

[Tack mor och far för min julklapp för 6000 kr.]

 

Kompisar

Hundskrället har det jättebra hos sin nya familj. Han gillar verkligen sin nya flickvän, den vita skrutten :)

Jag hoppas sååå att de behåller honom. Då finns han ju kvar i närheten samtidigt som jag vet att hans nya familj älskar hundar och att han trivs med sin flickvän. Hoppas hoppas!

 

Glädje och sorg

Sorg i hundmammahjärtat. Älskade hundskrället har flyttat!

Egentligen är det jättebra. Älsklingen P’s kompis var hos oss idag med sin tjej och deras tjejhund. Vi träffades och gick en promenad med hundarna och de lekte och höll igång. Riktigt kul att se min gamle gubbe (hunden) hålla på och kuta omkring på det där viset. Och svansen gick och gick, han kommer få träningsvärk i rumpan, han viftar inte vanligen på svansen så mycket!

Så de ska prova på om det fungerar att ha honom och så får vi se. Men det ser ju onekligen bra ut!

Men det är också en nål i hjärtat. En sorg i bröstet.

Älskade gubben… Det gör mig så ont att jag inte kan bo så att vi får vara tillsammans. Du har funnits vid min sida i vått och torrt och endast avvikit för att jaga en och annan katt. Jag hoppas med hela mitt väsen att du kommer trivas och må bra med din nya familj. Som jag kommer sakna dig!

Mycket!

Ja. Det är för mycket. För mycket, för mycket, för mycket!

Lådorna är slut. Sakerna är inte slut. Orkar faktiskt inte packa mer. Spyr på det!

Så nu flyttar vi det som är packat imorgon och så får resten tas under veckan. Så får det bara bli för trots att klockan bara är 15 nu så blir det inget mer idag. Jag blir sjuk då.

Ska en sväng till nya lägenheten nu och plocka undan det som redan är inflyttat så att vi enkelt kan bära in mer imorgon.

Och hunden måste nog avlivas… Han har ont av sin höft och han behöver rastas så ofta att han inte kan bo kvar hos mannen och han kommer inte klara trapporna hemma hos mig hela tiden. Suck, det känns tungt! Men det måste nog göras… Gubben…

Drar till Älsklingen P och dricker lite rom istället. Och sover. Och upp tidigt och förbereda flytten/monterar ner hyllor och databord.

Lågt

Det var en låg dag igår och är väl inte direkt olåg idag…

Min allergiska reaktion i ögonen är inte mycket bättre. Kliar och svider och huden runt mina ögon har åldrats 10 år på ett par veckor… Röd och torr… Fortfarande ingen aning om vad det är jag är allergisk mot. Det är nog inte vin för nu har jag inte druckit på länge och det är inte bättre.

Jag har också insett att jag har väldigt lite pengar i förhållande till mitt behov just nu. Jag behöver allt från soffa till dammsugare till teskedar. Och allt möjligt annat…

Till på köpet har jag inte längre råd att åka till Kärleken P. Det tar en timme med bil från mig till honom. Att åka kollektivt skulle ta närmare två timmar. Inte hållbart eftersom jag hela tiden måste hem nästa dag och hämta ungen på dagis eller rasta hunden osv… Hunden som jag helst inte vill ta med mig i bilen eftersom han är så åksjuk stackarn… Att Kärleken P kommer hit funkar oftast inte eftersom jag fortfarande bor hos mannen och när jag väl kan flytta in i min lägenhet om nån vecka kommer det inte finnas något i den. Han har varit snäll och erbjudit sig att hjälpa till och betala bensin men alltså jag vill inte ta hans pengar! Det känns verkligen fel men vi får se, vad har jag för alternativ? Just nu ser det ut som att jag kan behöva råna en värdebil eller nått…

Och hunden sen då… Hos veterinären konstaterades ju att armbågar och höger höft inte är bra och vi har märkt själva att han får problem med höften om han går i trappor. Min nya lägenhet ligger flera trappor upp utan hiss vilket gör att det är uteslutet att han kan följa med. Ett alternativ som vi tänkte prova är att han får stanna kvar hemma med mannen och hans nya tjej, men båda de jobbar heltid och har bägge lång resväg till och från jobbet vilket innebär att jag måste hem till dem VARJE VARDAG och rasta hunden. Hur hållbart är det i längden? Suck…

What to do… What to do…

Avlivning av hundskrället? Känns inte alls bra faktiskt. Han lider ju inte nämnvärt av sina problem så länge han får slippa trappor och rastas med korta promenader med jämna mellanrum. Men dessa krav är svåra att tillmötesgå nu med min nya situation… Och han är inte den mest lättplacerade hunden. Han hatar katter vilket gör att han inte kan vara lös och barn inte kan rasta honom, för ser han en katt ute blir han väldigt stark och är han lös kommer katten möjligtvis inte överleva… Han är heller inte förtjust i andra hundar men ignorerar dem så långt det är möjligt. Han vill vara ensamhund och bara bli klappad och gosad med i resten av sitt liv, som kanske bara är ett par tre år till… Och hårar gör han. Massvis… Var finns den människan som kan ta emot honom på hans ålders höst?

 

 

 

 

 

 

Älskade hundskrälle…

Hunden…

Idag vart jag hos veterinären med hundskrället eftersom han fortfarande har problem med höger höft. Röntgen visar dysplasi och jag bad dem även röntga armbågarna eftersom han ofta är framhalt, och visst, deformering av artros var ganska tydlig.

Han har inga jätteproblem men det förvärras efter gående i trappor och efter längre promenader. Så det blir inget sådant mer för gubben. Han är ju visserligen 8 år nu men någon direkt avlivning är det i alla fall inte tal om.

Vi ska först prova med kortison och senare kanske glukosamin för att se om det hjälper något. Förhoppningsvis får han tillbaka lite livsglädje för just nu är han deprimerad. Ett par år till kan jag nog tänka mig att han kan leva drägligt.

Däremot kommer jag inte kunna ha honom med när jag flyttar. Min lägenhet ligger flera trappor upp utan hiss så det är helt enkelt inte ett alternativ. Hunden väger 30 kg vilket inte inbjuder till att bära upp och ner. Men som tur är kan mannen och hans nya tjej tänka sig att ha kvar hunden hemma i huset (trots att han hårar något fruktansvärt och det egentligen är min hund) så vi testar på det viset och ser om det funkar.

Dagens nyheter

Jag har fixat massor med pappersarbete inför flytten, jag är ju så fattig så jag ska söka diverse bidrag och anstånd med CSN osv… Massor med papper blir det och intyg som ska fixas hit och dit…

Och så körde jag in på däckverkstan och fick konstaterat att ännu ett av bilens däck gått sönder, så det var två nya igen. Som tur var vart det ännu ett gammalt däck som pajat så nu har jag fyra nya dubbdäck på bilen. Inte så dåligt faktiskt men 2000 kr fattigare. Och för att jag nyligen varit hos dem och köpt däck så kom han ihåg mig så jag fick 200 kr rabatt. Det vart ju bra!

Jag var ju till VC idag med och läkaren konstaterade väl bara att det är en allergi som håller på att uppstå och jag ska äta allergitablett varje dag i 1-2 veckor och se om det går över. Mutter… Jag som aldrig varit allergisk mot nått! Men som sagt, jag misstänker fortfarande vinet eftersom det är det enda jag förändrat den senaste tiden.

En annan sak. Jag har fått en bunte skojprylar från CoolStuff! (I love CoolStuff so much…) Men prylar är nått jag verkligen inte behöver just nu så på något sätt tänkte jag bloggtävla bort dem till er läsare :) Så håll utkik efter detta.

Det är nog allt för idag. Imorgon blir det veterinären med hundskrället och se vad han har för framtidsutsikter. Jag misstänker att hans höfter inte kommer klara att bo i en lägenhet som man bara kommer till via en massa trappor… :(

VC igen

Japp, det blir vårdcentralen idag igen. Ögonen blir inte bättre alltså och det är hemskt störigt. Ont gör det.

Jag är också lite rädd att de ska ringa från dagis och be mig hämta ungen. Han hade ett hysteriskt utbrott när jag lämnade honom idag :( Hoppas han lugnar ner sig och blir glad igen… Skrutten… Men det har hänt tidigare också att han suttit och surat på dagis och då har de ringt och bett mig hämta, och så fort han kommit hem var han helt normal igen. Unge! Men det är väl bara att köpa. Alla dagar är inte dagisdagar…

Flyttpacka, vårdcentralen och åka till Kärleken P ikväll står på agendan för dagen. Imorgon blir det veterinären med hunden vars höft fortfarande inte är bra.

 

Ledkapseln

Mensvärk from hell. Måste käka lite fler piller och hoppas att levern och magen pallar.

Veterinärbesöket gick bra. Snabbt avklarat, behövde inte röntga. Höftledkapseln är skadad och därför trillar höftleden lite ur plats då och då (men går inte helt ur led) och går tillbaka ganska direkt efteråt. Eftersom hundskrället (jag säger hundskrället med kärlek!) inte haltar så kommer det troligen läka av sig självt inom 10 dagar. Vi fick recept på smärtstillande tabletter så nu är det bara att ta det lugnt och vänta på att ledkapseln ska läka ihop. Om han fortfarande har problem om 10 dagar får vi komma tillbaka och röntga.

Så långt, så bra.

Klockan är 10.20 och om två timmar åker jag till Solna för mötet på Borderlineenheten.

Lejter dudes!

Jag vill

Jag vill så gärna blogga, men jag orkar inte! Jag är så… deprimerad.

Mötet med Socialen idag gick jättebra, de kommer att skriva ihop vad de kommit fram till och avsluta utredningen.

Imorgon ska jag till veterinären och röntga hundskrället. Sedan har jag möte med läkaren på Borderlineenheten och sista mötet med min psykläkare på gamla sugstället (men min psykläkare där som slutar nu är jättebra).

Jag vill bara sova men jag tar mig fram i sakta mak.

Gäsp

Okej. På verkstan konstaterades att däcket var trasigt. Två nya däck alltså.

Jag har också pratat med djurkliniken och de tror som jag att höften hoppar ur led lite då och då men hoppar tillbaka av sig självt. Eftersom han inte är allmänt påverkad och det bara händer någon gång per dag så tyckte de att vi kan vänta på en tid till ortopedveterinären på torsdag morgon. Då ska höften troligen röntgas och jag väntar mig inte direkt några goda nyheter om höften hoppar fram och tillbaka på det här sättet. Jag ska be dem kolla armbågarna också eftersom han ofta är halt på frambenen.

Otroligt skönt att bilen är fixad, jag är så beroende av den för att komma ut. Hundproblemet får alltså vänta till torsdag och nu ska jag plocka i ordning lite och så. Eller nä. Sova kanske snarare. Jag är så fruktansvärt trött. Somnade närmare 3 inatt och ungen vaknade och satt framför TV:n från 4..! (Andra dagen i rad som han vaknar och är uppe från 4…) Lämnade en supertrött ledsen unge på dagis vid 9 imorse.

Ja. Sover några timmar innan jag hämtar ungen igen och sedan städar jag ikväll istället.

En olycka kommer sällan ensam…

Jag är så deprimerad. Tårarna har bränt bakom ögonen i två dagar nu och det trillar en eller två då och då. Men jag vill inte låta mig gråta. Det gör så fruktansvärt ont att gråta ensam. Jag vill inte gråta ensam!

Och så när jag kom ut från affären idag så var bakdäcket på bilen helt platt. Underbart. Skyndade mig hem och hämtade en sån där däcklagningsspray som jag visste låg i förrådet. Tog hunden på vägen tillbaka eftersom han behövde rastas och bad till bilgudarna att däcket skulle bli körbart igen efter sprayen.

Underligt nog så verkade det funka så jag körde i sakta mak in till Arbetsförmedlingen. En lång kö av arga bilförare ringlade efter mig och när de till slut kunde köra om så tutade de ilsket. Visst. Sorry då. Tror de att jag kör i 30 för att jävlas? Idioter… Men jag hann precis lagom till mötet som jag hade idag, ett samverkanssamtal mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan angående arbetsträning. Mötet gick bra och däcket såg ut att hålla även för hemfärden.

Med hunden har det gått sådär. Jag hoppades in i det sista på att det bara var en sträckning han fick när han halkade och han går utan anmärkning i normal takt och verkar för det mesta inte ha ont. Men idag så hände det igen, samma som efter han halkade och en gång till dagen efter. Helt plötsligt, utan synbar anledning, så sätter eller lägger han sig krampaktigt med bakbenet uppdraget under magen och skriker. Ylar och piper i kanske 15 sekunder innan han släpper ner benet igen och går och lägger sig. Han går utan att halta direkt efteråt igen… Jag undrar verkligen vad det är. Men eftersom det hänt nu två gånger efter det att han halkade så blir det veterinären imorgon. Kanske är det en nerv som kommit i kläm eller så kanske höftleden tagit stryk. Vi får se.

Så imorgon ska jag först köra till däckverkstan och höra om de kan göra något åt däcket eller om jag måste köpa ett nytt par. Det kanske inte går att laga när man har fyllt det med sån där farlig däckspray. Förhoppningsvis blir det lagat eller däckbytt direkt så jag kan åka till veterinären efter det.

Jag använder krafter jag inte har för att inte bryta ihop och jag vet att det lånet kommer stå mig dyrt när det väl är fixat…

Och idag skrev jag på ett papper som förklarar mig psykiskt funktionshindrad.

Jag är deprimerad…

Tungt

Okej, svaret på KK2 eller Älsklingsvännen blir Älsklingsvännen. Det blir en film och lite sova. Det är nog bra.

Jag har sovit hela dagen och allt känns så fruktansvärt tungt.

Har tittat på Toystory-filmerna si sådär en miljon gånger nu, ungens nya favorit.

Just nu är jag ingen bra mamma men ungen far nog inte illa av det.

Värre är det med stackars hunden som halkade när han skulle hoppa upp i soffan och jag tror att hans höft hoppade ur led lite tillfälligt. Får se hur det utvecklar sig, han går utan att halta nu men ibland lägger han sig ner och piper så jag tror att höftleden sitter lite löst.

Vem..?

Vem har tagit ungens sängplats..?

BUFFA! :)

Skällhunden, igen…

I förrgår sa jag faktiskt till om skällhunden. Det gick ganska bra. Grannfrun förklarade att hunden skäller om den ser eller hör något utanför, därför har de alla persienner nerdragna och TV:n på när de inte är hemma.

Okej. För det första. What?! För det andra. Det lär ju inte vara grundorsaken till skällandet. Hunden skäller och ylar oavbrutet i timmar. Visst, när den väl tystnat och en hund skäller utanför, då kan man räkna med att skällandet från grannhunden börjar igen. Men oavsett orsak så är hunden inte trygg i situationen och jag blir TOKIG när skällandet aldrig slutar!

Igår var jag inte hemma på förmiddagen så jag vet inte hur det var med skällandet då, men idag är det tillbaka. Klockan 10 skällde och ylades det då fortfarande men nu är klockan 10.10 och det är tyst. Hoppas hunden sover nu.

Men. Jag börjar undra hur den där hunden har det egentligen… Jag är inte den som tycker att alla hundar måste få gå på promenad var 4:e timme och aldrig vara ensamma eller så, men i skällhundens fall så har jag börjat fundera. Persiennerna är nämligen nerdragna hela dagarna. Och jag har nästan aldrig sett dem vara ute med hunden, bara på helgen. Den rastas endast i trädgården på baksidan, och det är ingen stor trädgård. En liten gräsruta bara.

Jag ger dem den här veckan ut att ordna något för hunden så att den inte står och skäller hela förmiddagarna. Sedan blir det nog en liten lapp i brevlådan… Jag vill inte vara en jävla surkärring som inte har något liv och därför måste lägga mig i andras, men klockan är nu 10.35 och skällandet har börjat igen. Och jag har ont i huvudet. Och jag har väldigt lite liv för tillfället… Sorry.

Så okej. Om någon av er som läser här faktiskt är min granne, snälla gör något åt er hundsituation!

Skällhunden…

Varför varför varför sa jag inte till grannarna om den jäkla skällhunden igår… Idag började det 8.25, jag misstänker att sista familjemedlemmen lämnade huset då. Och hunden ylar också. Skällande ylande hund, nu oavbrutet i 20 minuter. Men vänta. Det är tyst? Var det allt?! Nej då. There it is… Idag ska jag säga till om det. Jag ska! Kanske…

Ugglor i mossen

Ikväll har jag varit på ugglejakt. Alltså, inte jakt som i fånga eller döda, utan jakt som i spåra, lyssna, titta.

Gick en ca 7 km lång promenad i mörkret, bland gårdar, skog och åkrar. Så otroligt härligt. Det luktar vår.

Uggelresultatet blev en ynka kattuggla men promenaden i sig tillsammans med hunden, systern, brodern och hans tjej, den var hur härlig som helst. Jag saknar landet…

Brorsan hade en helt otrolig ficklampa. Den var liten och superstark. Någon ny slags LED-typ som han beställt från USA. Jag vill också ha! Varför vet jag inte, men jag vill ha. Den var cool!