Recidiverande depression

Min återkommande depression, vilket är min diagnostiserade sjukdom, har återkommit.

Det är jobbigt nog med bara borderlinestörningen faktiskt!

Och jag är så trasig i ansiktet. Massa bölder, finnar, sår, kliar, svider, you fucking name it. Jag är knottrig och sårig och det kliar. Huden både torkar ut och är glansigt fet och äcklig. Jag kommer snart skrubba sönder hela ansiktet med stålborste och sen inte gå ut på ett halvår. Det är inget skämt, jag ser att det är vad som kommer hända snart.

Och jag mår fortsatt illa. Huvudet är fortsatt tryckt. Och jag får ont i magen hela tiden. Diarré och förstoppning på samma gång. Ont i magen så fort jag äter nått…

~

Men jag har hittat ett nytt hem åt katten. Det känns jätteskönt. Han är inte en katt som är en innekatt och han är så frustrerad och det är inte kul att se. Så hur mycket jag än vill ha honom kvar och hans sällskap och att han sover hos mig i soffan om kvällarna… Så går det inte.

Idag kom det ett äldre par (”äldre”, de var inte så gamla, kanske yngre än mina föräldrar! De var kanske runt 60) och hälsade på monsterkatten och de verkade väldigt förtjusta. Det syntes att de hade kattvana båda två och kvinnan har varit jourhem åt övergivna katter flera gånger. De har precis köpt ett stort hus på landet och nu ska den vita monsterkatten få flytta in hos dem nästa helg!

Jag hoppas verkligen det blir så också för det var verkligen rätt match, rätt katt på rätt plats och rätt människor som inte var besvärade av hans vita hår på sina kläder och inte av att han bet dem i händerna.

Splitter

Känner mig som en krossad glasruta. Splittrad. Åt alla möjliga håll. Skärvor överallt. Var ska jag börja?

Jag behöver cornflakes, mat och mjölk så idag åker jag och ungen och handlar. Jag måste också städa upp här, det ligger skräp överallt, kattlådan luktar kattkiss och det måste måste måste dammsugas.

~

Och jag måste försöka få något slags skönhetsfoto på katten för off he goes.

Jag vet, jag ångrade mig och kunde inte göra mig av med honom men både jag och han håller på att bli tokiga här så jag måste göra ett nytt försök. Problemet är väl att det finns nästan ingen som vill ha en monsterkatt och få som är villiga att chansa på att han blir bättre sen om han får komma ut eller när han blir äldre. De som vill ha katt är ofta barnfamiljer och de vill ha en katt som är en katt. Inte en katt som med största sannolikhet kommer ha sönder inredningen.

Vicious kitty…

Katt!

Tack för era råd men jag har beslutat att behålla katten.

Han är ju bara 8 månader och har blivit kastrerad för en månad sedan och han är redan lugnare nu än för några veckor sedan. Han kommer ju bli lugnare med åldern, högst troligt.

Och faktum är att jag vill inte skiljas från honom, verkligen inte! Katten stannar, jag mår bra av hans sällskap, det är ju nästan det enda sällskap jag har, punkt slut.

Om jag kommer i ordning så pass mycket att jag kan näta in balkongen också så kommer det bli perfekt!

~

Ikväll är jag hundvakt också. Hundmatten och hussen ska gå ut och festa ikväll och halvårsvalpen vill inte vara hemma så länge själv! Kan ju säga att katten är inte glad. Han har inte lämnat skrivbordet på två timmar nu. Kanske får sätta in toan och maten till honom i sovrummet ikväll och stänga dörren :)

Katt/inte katt

Jag satte ju ut annons på katten men intresset har inte varit stort för vem vill ha en bitande katt? Men nu har jag ett par som bor i hus här ute på landet som är intresserade och vill komma och hälsa på katten imorgon. Alltså…

Katten börjar faktiskt lugna sig. Han är inte lika aggressiv längre, kanske har kastreringen börjat verka? Och jag älskar honom och behöver sällskapet.

Nackdelarna är att ungen alltid blir riven, jag kan aldrig tända ljus och det är vitt kattludd precis överallt hela tiden.

Men… Jag behöver ha husdjur, det är lugnande för mig! Det är värt rätt mycket.

Jag kan verkligen inte bestämma mig om jag ska ha honom kvar eller om han ska få flytta till ett hus på landet där det finns en annan katt också.

HJÄLP! Råd någon? Jag ändrar mig från ena sekunden till den andra. Ja jag vill och måste ha honom kvar, nej det vore skönt om han flyttade och fick komma ut till ett hus.

What to do? Jag vill ha honom kvar. Men… Kanske ändå inte?

Åååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååh!!!!!!

Kattvård i hemmet!

Googlade just på kattdiarré och har kommit fram till att en vanlig orsak till diarré hos katt är hög proteinhalt vid foderbyte.

Känns ju glasklart. Forderbyte? Ja. Till högre proteinhalt? Ja. Diarrékonsekvens? Ja.

Bort med maten och börja med vätskeersättning. Stabilisera magen igen med mager fisk och rå nötfärs och smyg in den nya maten succesivt.

Check!

Katten är sjuk

Katten är sjuk. Han har diarré och har haft sen igår. Jag antar att det har att göra med att jag bytte foder, från billig kattungemat till dyr proteinrik kattmat. Jag bytte väldigt abrupt för jag har alltid haft djur med stålmagar som man kunnat göra så med men här tog det stopp. Om det nu är vad det beror på, det verkar ju misstänkt men inte säkert för diarrén började först ganska många dagar efter foderbytet.

Hoppas det ger sig, annars får jag åka och köpa lite specialmat åt honom imorgon. Han ser verkligen olycklig ut. Han är hängig och man ser att hans kroppshållning är annorlunda och han vill inte gå ut. Jag antar att han är uttorkad eftersom han aldrig dricker särskilt mycket men jag ger honom tonfisk som jag blandar ut med vatten och det gillar han ju så då får han i sig vätska.

Betydligt lugnare här just nu i alla fall… Hmm…

Kattambivalens

Jag har skrivit annonsen som ska försöka omplacera katten men jag kan inte förmå mig att sätta ut den. Jag gillar min katt. Jag skaffar mig alltid väldigt speciella karaktärer till husdjur, så även denna vilde.

Men han kan inte bo här… Eller? Kanske ändå…

Åååååh, jag vill inte! Separationsångest delux.

Måste nog ändå inse att detta är en katt som behöver få fri/stor tillgång till utelivet.

Ska jag skicka med alla hans grejer? Kommer jag vilja skaffa en annan katt? Jag måste ju ha något husdjur, helt ensam vill jag verkligen inte vara!

Försöker ha kvar honom ett tag till… Fina katten…

Katt-deppet

En annan sak som gör mig ledsen just nu är att jag måste nog göra mig av med katten…

Det gör mig jätteledsen. Han är ju en familjemedlem! Man gör sig inte bara av med dem hur som helst!

Men han blir mer och mer aggressiv. Han trivs inte att vara inomhus hela tiden. Han vill kunna gå ut. Han har massor med energi som han inte får utlopp för vilket gör honom rivig och bitig.

Jag bor två trappor upp så jag kan inte på något enkelt sätt ha honom som utekatt. Jag har börjat gå ner med honom och slänga ut honom genom porten och så går jag ner och ropar in honom några timmar senare. Det funkar sådär.

För det första går det en vältrafikerad väg precis utanför huset. För det andra så kan han inte säga till mig när han vill gå in. Det har nu hänt att när någon går in genom porten så har han sprungit in och sen in hos en granne istället.

Han river ungen minst en gång om dagen och jag är trött på hans utfall med tänder och klor mot mig.

Samtidigt vill han ligga och mysa i famnen då och då, när det passar honom.

Men vad man kan dra för slutsatser av detta är väl att 1. han är inte en katt som passar som innekatt och 2. jag kan inte tillgodose hans behov.

Jag kommer behöva göra mig av med honom…

Det gör att jag känner mig som en dålig människa. Jag tycker inte att man ska skaffa djur hur som helst och sen när det inte passar längre så skyfflar man iväg dem. Det är inte okej. Och jag tycker OM katten. Han är cool och extremt vacker. Och modig. Och sällskaplig (när han vill). Jag behöver djur i mitt liv! Jag är en husdjursmänniska! Men katten är ju inte lycklig här… Han behöver få komma ut ordentligt och bo med någon som inte har småbarn.

Detta gör mig ledsen.

Särskilt som jag i samband med att jag flyttade hit var tvungen att omplacera min älskade hund för att han har höftledsdysplasi och klarar inte av att bo så han måste gå i trappor flera gånger om dagen… Det var ju därför jag skaffade katten, för jag klarar inte av att vara utan husdjur! Och så funkar inte detta heller…

:’(

Kattskrället

Min överaktiva innekatt, som förmodligen skulle behöva ett utekattliv som jag inte kan erbjuda honom i dagsläget, har nu i alla fall fått tid för kastrering. Det kan ju göra honom lite lugnare och mindre stressad men det vet man ju inte. Han är supergosig men samtidigt kan han inte hålla tillbaka jaktimpulserna och anfaller och bits och flyger omkring som en vit studsboll. Och han river alltid ungen!

Men jag vill inte behöva göra mig av med kattskrället… Jag tycker ju om honom massor! Hoppas kastrering och balkonginnätning hjälper något.

Hmm… Kom just på att jag inte har funderat på hur jag ska betala för detta… 650 kr behöver jag ha nästa vecka och det har jag i och för sig men då kan jag inte handla mat. Men visst kommer väl barnbidraget nån gång mitt i månaden? I så fall så klarar vi oss!

Skidde!

Jag älskar min nya katt. Han är så cool! Han tar allt med nyfikenhet och ro. Jag har precis tagit honom från hans syskon och mamma och trots att han darrat som ett asplöv så gosade han snart ner sig i min famn och började spinna. Sedan känner jag hur denna lilla varelse drar en djup suck och somnar.

Husdjur is the shit! Skidde är en helt perfekt match.