För trött

Jag är så jävla trött. Så jävla trött och jag orkar inte med stackars ungen.

Han är jätteduktig på att leka själv och jag somnar och sover och sover och har ingen aning om vad han gör. Det är farligt. Ibland håller han på med sladdar och eluttag och han skulle lätt kunna dö.

Igår när de som skulle hälsa på katten kom och ringde på dörren så sov jag. Jag hörde dörrklockan i sömnen men vaknade inte förrän ungen kom och ruskade om mig och ropade ”mamma!”

Det är läskigt att vara såhär fruktansvärt slut och det är inte bra för ungen.

Vad fan ska jag göra…

Humörsvängningar

Varför sitter jag uppe och stirrar på en tom dataskärm… Det händer ingenting på den och jag vet inte… Det känns ändå farligt att släppa datorn för tänk om jag känner mig ännu mera ensam då?

Kattskrället visar sitt sämsta humör idag och anfaller, bits, rivs och välter ut saker. Det är kanske ändå inte rätt att hålla honom inomhus om det finns alternativ att han kan få leva ett liv där han trivs bättre? Jag ska höra med de som var intresserade förra veckan om de fortfarande är det så får vi se om jag klarar av att skiljas från min monsterkatt som jag ändå älskar massvis…

Jag har haft sämsta dagen med ungen den här veckan och det är nog kopplat till min trötthet som gör att jag har inte orkat vara pedagogisk och diplomatisk utan jag har tappat tålamodet och skällt. Måndag och tisdag har varit totalt annorlunda för jag har orkat och varit glad vilket gör honom mindre gnällig och vi har haft det mysigt.

Denna trötthet som kommer och går. Dessa humörsvängningar som suger ur all energi.

Jaja. Jag har inte ångest och det är jag jävligt glad för. Ångest är det värsta som finns.

Världens bästa unge

Min unge är världens bästa unge.

Han är så glad och nöjd och trygg och bara underbar! Tänk att jag fått en sån fin unge? Det är faktiskt helt fantastiskt.

Jag måste ha gjort något rätt i alla fall!

Negativt

Jag gjorde graviditetstest idag på morgonen. Väldigt väldigt negativt. Skönt.

Jag tror på att om jag inte vill bli gravid så blir jag inte det heller. Jag vet att det inte är en visad vedertagen teori men så har det funkat för mig. Jag har aldrig använt preventivmedel och jag har aldrig blivit oönskat gravid (och jag har haft ganska mycket sex i mitt liv…). Den enda gången jag ville bli gravid då blev jag det på första försöket. Vad betyder det liksom?!

Jaja. Idag ska jag och ungen se till att komma ut.

Ensam mamma

Jag och ungen har supertråkigt idag. Ungen är ju nöjd med att titta på DVD-filmer hela dagen men jag känner mig ju som den värsta förälder någonsin! Ska jag tänka lite realistiskt är det nog ingen katastrof att han någon dag då och då får se bara på TV för så ser det ju inte ut så ofta. Han är ju på dagis och varannan helg har ju ex-mannen och hans tjej honom och även om det säkert blir någon film där också så vet jag att de åker ut tillsammans och gör saker om dagarna.

Jag är supertrött och bara fryser. Jag orkar inget och har ingen lust med något. Jag känner mig ensam.

Jag skulle behöva någon att hitta på något med en dag som denna. Någon som hade barn som ungen kunde leka med. Det är så TRÅKIGT att gå till lekplatsen själv eller gå ut till skogen själv…

Mammaångest.

Pruttbarn

SKÖNT! Jag har cyklat idag, jobbat på bra, handledsärtan är mindre och känns nästan inte alls och jag är inte övertrött! Är det någon som förstår vilken lycka?

Och ikväll ska jag träffa DS! Vet inte om jag och ungen sover hos honom eller om han kommer hit till oss, det får vi se.

Jag är lite fundersam om ungen för han klagar nästan varje dag på att han har ont i magen och han pruttar och pruttar och pruttar hela tiden (vilket han alltid gjort väldigt mycket). Det känns ju misstänkt någon slags födoämnesallergi men hur fasen ska man veta det? Eller så är han bara allmänt trög i magen för det är han också. Han bajsar inte varje dag men det kanske man inte måste förstås… Men han är ju frisk i övrigt och går inte ner i vikt eller nåt. Och han har ju bara ont i magen korta stunder så det är väl all överskottsgas som gör det. Men vart får han den ifrån. Han har alltid, sedan han var liten kolikbebis, varit extremt gasig. Han blev tidigt kallad för olika fis-namn och det håller bara i sig, nu tre år senare. Lite konstigt eller? Ni andra som har barn, pruttar de väldigt mycket också?

Tänk om det är något i maten som han skulle må bättre av om han var utan… När han var bebis var han allergisk mot komjölksprotein men det har växt bort. Och han har ju börjat klaga på ont i magen då och då varje dag i flera veckor nu. Dags att ringa BVC nästa vecka kanske.

Barngnäll

Men jiiiiiiiiiises…. Unge! Är detta hans idé av trotsåldern eller är han sjuk? Han gnäller hela tiden. Om allt.

Jag vill ha flicklampan. Nej, inte ge den till mig, lägga den däääääär, nej, jag vill ha den i haaaanden. Du ska tända den, nej jaaaag ska tända den. Nej jag vill inte att den ska vara tänd, nej jaaaaag vill släcka deeeeeen. Och så kastar han ”flicklampan” på mig.

Åh vad jag är trött på detta. Och en liknande gnällkonversation hålls om allt som går. Jag håller på att bli knäpp. Jag vet inte om han eller jag kommer dö först men nån av oss flyger snart ut genom fönstret.

Kattskrället hjälper till genom att riva ungen på fötterna så att det blir ännu mer trevligt skrik här.

Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!

Tröstdejtsurfing

Åh, ingen jättebra dag.

Ungen har varit grinig hela igår och hela idag. Han är nog fortfarande inte frisk från sin förkylning även om man inte ser nått särskilt symptom på honom. Förutom att han bara är missnöjd hela tiden och bara måste tjaffsa och gråta om allt… Och så kissade han i sängen inatt för första gången…

Men men. Vi har varit hemifrån hela dagen. Vi har gått i affärer, åkt runt med bilen, han har ridit ponny och så var vi på bio och såg Bilar 2 och de två sistnämnda aktiviteterna gillade han i alla fall.

Jag är slut. Jag har ont i huvudet och jag känner mig allmänt sjuk. Blä. Så nä, det var inte direkt svårt för honom att skrika sig till en DVD-film som jag inte hade råd med.

Och jag känner mig ensam och övergiven och… Ensam. Och övergiven. Och… Suck. Det är vid såna här tillfällen som dejtingsidor är intressanta. Lite tröstsurfing!

Men men. Ändå en helt okej halvkass dag. Gäsp. Ser dock inte fram emot imorgon. Har ingen aning om vad vi ska göra, jag verkar bli småsjuk och ungen är supergnällig. Och jag vill inte vara hemma för det är helt fruktansvärt mycket grejer överallt. Det verkar som att ju mer jag försöker få ordning, desto mer saker hamnar utspridda på golvet. Något måste ha gått fel.

Kyssmyst

Var på mycket trevlig stand-up i Gamla stan igår med DS. Det är ju människor när man går ut och jag blir ofta lite orolig när jag blir omringad av folk men efter en öl eller två så bryr jag mig inte om det. Skulle gärna vara ute i Stockholm lite oftare, det händer ju typ aldrig i mitt liv! Men det är ju så när jag bara trivs med ett fåtal personer, ingen att göra nått med.

Men jag är verkligen fortsatt glad. Idag har jag varit trött och eländig, lite bakis, för jag har inte kunnat sova inatt. Sov hos DS men jag glömde ta nattmedicinerna och när jag kom på det så tyckte jag det var för sent för att börja ta dem. Men jag har sovit någon timme här och någon timme där och nu har jag kommit hem och tagit en lång dusch så nu känns det bättre.

Jag blir verkligen lycklig av att kyssas med DS. Och vi kysser mycket. Det är helt fånigt men det är så mysigt så det finns inte! Men nu har han åkt ut på sjön med sin båt och jag ska ha ungen i helgen.

Måste se till att hitta på saker att göra med ungen annars blir dagarna så långa och tråkiga eftersom det bara är jag och han och ingen att hitta på nått med… Oh well. Imorgon ska vi i alla fall gå på bio och se Bilar 2! I Huddinge är det Djurens dag imorgon, kanske åker vi dit också. Tips på annat billigt att hitta på med 3½-åring i Stockholm?

Det är tråkigt att inte ha råd

Men just det… Jag hade ju lovat ungen att vi skulle gå på bio i helgen, vi ska ju se Bilar 2! 165 kr kostar det.

What can I sell… What can I sell…

Godnatt allaredan

Klockan var bara 21 när jag tog mina nattmediciner. 21.30 tog jag ett litet bett av en stillis. Jag orkar inte vara vaken längre idag.

Min hjärna känns överansträngd av nån underlig anledning.

Jag mår fortfarande rätt bra men jag får små orosattacker då och då när jag känner mig nervös och orolig och jag vet inte varför! Det är lite störigt. Tröttsamt. Allmänt onödigt kan man tycka.

Oh wells. Det har varit en fin dag ändå. På förmiddagen åkte jag och ungen till stallet och han fick hjälpa till att fodra och vattna. Hundvalpen som också var där var mycket populär. Sedan åkte vi på båtmässa och tittade på mängder av båtar ihoptryckta bland alldeles för mycket människor. Olika typer av båtrep (jaja… tampar…) och segel och ja… Kylaggregat. Och just det, nämnde jag alla människorna? I båtmärkeskläder? Och dyra hundar?

Nattinatt.

 

Kidnapping

Kulturella skillnader när det gäller barn är ganska tydliga.

På äldreboendet där min mormor bor jobbar en dam med sydösteuropeiskt ursprung. Jättetrevlig! Vi var där och hälsade på mormor både igår och idag, mor, syster, jag och ungen. Den utländska damen tog idag upp ungen och gick iväg samtidigt som hon sa att ”jag ska bara låna honom lite” och gav honom till de äldre boende i fikarummet. Bara sådär! ”De gamla dom äääälskar barn!” utropade hon och satte honom hos en äldre tant som trodde han var hennes och vägrade släppa honom. Sedan till en gubbe som ville ta hans nappar! Underbart…

Som tur är så är ungen supersocial och tittade bara frågande på mig och undrade lite vad det var frågan om men visade snällt upp sina nappar för gamilngarna som drog i honom runt bordet…

Hmm… Njah…. Vet inte om jag tar med honom dit nått mer!

Eller? Spelar det någon större roll egentligen? Jag känner att jag ”borde” bli irriterad och försvara mitt barn och inte låta främmande kvinnor ge bort honom till dementa gamlingar men faktiskt… I den kontrollerade situation som det ändå var så ser jag inte riktigt vad problemet är.

Föräldraansvar?

Ungen var här igår kväll.

Ungen kommer mycket väl ihåg Älsklingsvännen och trots att ungen inte varit hemma hos mig på flera veckor gick han ändå fram till pusslet och påpekade för mig att det var det pusslet som ÄV hade hällt ut på golvet sist han var hos oss.

Ungen älskar verkligen ÄV och det kändes i hjärtat när han pratade om honom igår. Jag kände mig självisk! Jag plockar bort en av de för ungen bra vuxna människor som funnits omkring honom sedan han var ett år.

Å andra sidan, jag har rätt att ta bort människor ur mitt liv som visar sådan respektlöshet mot mig som person, som gör mig så illa att jag inte ens klarar av att vara ungens mamma! Det är mitt ansvar som mamma.

Eller?

Lek

Älskade ungen är så duktig på att leka själv. Han är självständig, trygg och glad. Hur i hela friden har vi lyckats med detta?

Hjälp…

Nu måste jag vara mamma.

Ex-mannen och hans tjej åker till Skottland imorgon (bokat sedan länge) och kommer hem sent på söndag.

Jag mår så dåligt att jag vill dö. Jag har så ont i magen, jag har sådan ångest, jag är så jävla ledsen.

Såren från i helgen är infekterade och hemska och jag kan knappt gå.

Vad fan ska jag göra?

Körkort för barn?

Oj. Vilken diskussion det blivit.

Nä, tyvärr har jag inte något körkort för att skaffa barn men vet ni vad? Även om det hade funnits ett sådant så hade jag klarat testet oavsett. Det är det som är så lurigt med mina sjukdomar, jag är din granne och du vet inte ens om det. Ibland inte ens jag själv.

Vem ska inte få körkort för barn då? Om man har haft cancer? Risk för dödliga nedärvda sjukdommar? Vem ska få bli mamma och pappa?

Jag orkar inte med detta just nu tyvärr men det är en intressant diskussion som jag egentligen vill lyfta i min blogg, föräldraskap och psykiska problem. Det diskuteras just nu här, i F:s blogg, med anledning av en del kommentarer på senaste tiden i min blogg om mitt uppförande som mamma.

Vad är styrka?

Med anledning av denna kommentar undrar jag vad styrka är…

Jag anser inte att det enbart är en styrka att sätta upp falska fasader för sitt barn i alla situationer.

Med det menar jag inte att ett barn ska behöva leva med en förälder som ständigt mår dåligt, men det gör inte min unge heller.

Och igen…

Med jämna mellanrum poppar de upp, kommentarer som dessa. Kära Lisbeth. I min verklighet handlar det om att ungens mamma överhuvud taget ska överleva. Jag har själv begärt utredning av Socialen och utlåtande från dagis och BVC och inte fått annat än beröm för min självinsikt och att jag alltid ser till ungen först så gott jag kan. Jag är inte perfekt men jag är bra nog.

Sov ungjävel!

Ungjäveln vägrar sova och jag är så trött och ledsen och sitter bara här i soffan och gråter. Tårarna trillar och ungen skriker bara ”jag vill inte sova” och jag ORKAR INTE.

Vad gör man då? Va? Jag frågar faktiskt!

Deprimerad

Usch alltså vad jag är deprimerad.

Jag orkar inte ta ut sopor, inte laga mat, knappt gå till köket för att dricka. Sover i den omonterade soffan inrullad i mitt blodfläckade täcke.

Jag berättar hur illa det är för ungens pappa men får bara till svar att han och hans tjej behöver egen tid och att det säkert är bra för mig att ta tag i mig själv och ta ansvar för ungen.

Han har rätt förstås. Men jag har ont i magen, jag mår illa och jag är så jävla trött. Jag vet inte hur jag ska orka ta hand om älskade skrutten helt själv i helgen.

Jag vill inte vara ensam… :(

~

På plussidan har jag psyk-möte imorgon, i och för sig på gamla fruktansvärda stället men med ny läkare så det skulle eventuellt kunna bli bra. Det blir intressant i alla fall med ny människa och nya synvinklar.

Och så har jag ju Skidmark. Han är den coolaste kattunge någonsin. Nu har han letat upp högsta platsen han kommer åt i lägenheten och förklarat den som sin sovplats. Så nyfiken och trygg som han är, och lekfull. Kunde inte varit bättre.

Ungen är snaggad

Det är egentligen min vecka med ungen men ex-mannen och hans tjej har fått ta det. Jag klarar inte av att vara en bra mamma just nu och ungen känner det direkt.

Han blir arg och ledsen på mig när jag inte mår bra, jag vet inte varför eller hur han ser det men så har det varit sen han var bebis. Han försöker att inte visa sin oro men han blir ledsen och det tar sig uttryck i att han blir arg.

Då är det bättre att han får vara hos sin pappa och hans tjej när jag mår såhär och så får jag försöka reparera vårt förhållande när jag mår bättre. Det kommer gå bra förstås, ungen älskar sin mamma och jag älskar honom mer än något annat.

Jag godkände förresten att ex-mannen och hans tjej fick klippa ungens hår och de har nu snaggat honom. Nu är min änglahårade prins korthårig… Han ser ut som vilken treårig pojke som helst! Jag tycker inte om det. Han var speciell med sitt långa blonda hår. Han stod ut ur mängden. Han var så söt. Nu ser han ut som en pojke som vem som helst.

Jaja. Det är världsliga problem och hans hår växer ut igen. Det är säkert skönt för honom att vara korthårig i sommar.

Nattbak

Klockan är 22.57 och jag bakar sockerkaka med hackad choklad i!

Tänkte att det kunde vara trevligt att ha med till jobbet imorgon.

Jag borde sova men jag skriver inköpslista inför helgen.

Stressångesten värker i kroppen, särskilt armar och händer. Men det går an ändå!

Jag, ungen och Älsklingsvännen var i Tyresta nationalpark idag och promenerade en timme. Mycket skönt!

Ja. Nått sånt kan man väl sammanfatta det hela. Ungen har varit förkylningshemma från dagis med mig sedan tisdags men imorgon är det dags för dagis igen. Hoppas han går med på det!

Denty, världens bästa napp!

Den svenska nappen Denty gör jag gärna reklam för, helt enkelt för att den är så bra! Har man en nappunge så känns det jättebra att ha så bra nappar. De är hygieniska eftersom de är helgjutna och lätta att rengöra. De är också platta vilket gör att de är mycket bättre för tänderna än de klassiska napparna. Ungen har haft Dentynappar sedan han var ett år.

Jag har nyligen bytt ut alla hans gamla Dentynappar mot nya fina fräscha, (de är inte helt billiga men helt klart värda sitt pris!) och snart därefter bestämde sig ungen för att det börjar bli dags att sluta med napp. Okej?! Typisk av mig att ha köpt på mig förråd både till mig och till ex-mannens hus och dagis så att det finns…

Men men. Vad gör man när man har jättefina nya nappar till övers? Jag tror det kommer en bloggtävling snart!

Mammahjärtat

Man får verkligen härda sitt mammahjärta när man skiljer sig.

Älskade ungen fyller 3 år idag men han är hos mannen och hans tjej… Han har det jättebra där det vet jag men jag saknar honom så mycket! Jag var över till dem en snabb sväng för jag skulle hämta min cykel som stod kvar i deras förråd och passade då på att prata en stund med älsklingsungen och pussade och kramade honom massor.

Och när jag skulle gå igen så såg han så ledsen ut. Han såg så besviken ut och ville inte säga hej då för det betyder ju att mamma går igen… Usch vad det värker i hjärtat..! De sorgsna ögonen och kramen han inte ville släppa, det hänger kvar…

Som tur är hänger det inte kvar hos honom, hoppas jag i alla fall. Jag hörde med mannens tjej och hon sa att han var bara ledsen några minuter sen var han sig själv igen. Hoppas han inte har ont i hjärtat min älskade älskade pojke!

Hårkill

Hehe, måste rätta gårdagens inlägg om vad ungen sa när han kliade sig i huvudet, eftersom det fortsatt med kliandet idag. ”Det kittlas håret!” säger han, sötingen! Måste ju bara le :) Köpte en fet salva mot skorv på apoteket idag och kletat in i hårbotten. Det ser ju för knasigt ut eftersom han är tämligen långhårig men det får va så över natten så får jag kanske tvätta håret på han imorgon innan dagis. Och så tänkte jag köra så några kvällar. Det ska ju inte behöva kittlas i håret!