Fetto

Jag hatar att vara såhär fet. Jag har bara varit större när jag var gravid och strax efter det men nu verkar jag bara gå upp och upp igen. Vilket jag tror beror mest på allt mitt tröstätande och det faktum att mat ger mig lyckokänslor, därför väldigt svårt att inte äta när jag är olycklig hela tiden!

Men för jag vet inte vilken gång i räkningen i den här bloggen skriver jag nu igen att jag ska ta tag i detta. Jag har skrivit det så många gånger förr så orden saknar mening… :(

Men jag tänker inte gå ut särskilt ambitiöst. Jag vet att mina matvanor och ätande måste ändras men det kommer jag inte direkt ändra just nu för jag kan inte hålla på med för många saker på samma gång. Just nu är prio ett att få ordning på mitt hem och min bil och om möjligt öka fysisk aktivitet. När hemma är fixat kommer det bli lättare att börja se över maten på allvar.

Det är bara ett egentligt mått jag är intresserad av, fläskmåttet, runt övre delen av höftbenet. Just nu ligger det på 103 cm och det borde ligga runt 90-93! Man blir smått deprimerad…

Nu fan (igen)

Jag ska börja cykla till jobbet igen. Hur svårt ska det vara?! Det är 4 km dit men 5 km på morgonen när jag har ungen för då måste jag via dagis först. I vilket fall. Det är hyfsat nära. Och det gick alldeles utmärkt när min bil var krockad. Nu när jag har en fungerande bil är det däremot omöjligt?!

Jag ska försöka äta regelbundet, i alla fall ett vettigt mål mat om dagen. Istället för att bara gå och småäta och leva på socker och koffein, vilket inte hjälper min redan pluffsiga figur…

Återigen, ni som följt min blogg en längre tid ser ett mönster att jag då och då får såna här ryck, försöker men misslyckas av olika anledningar. Depressioner, trötthetsperioder, ångestattacker, systerknullande fd. bästa vänner, fotinflammationer, influensor, halsfluss och you name it. Alltid är det något som sätter käppar i hjulet och när det är avklarat och förbi så drar jag ändå inte bort den jävla hjulkäppen för det har varit SKÖNT att ligga på soffan och suga på sockerbitar…

Jaja. Jag vill inte sluta försöka. Någon gång ska man väl växa upp eller?! Någon gång kanske det håller i sig längre än en knapp månad?

Innerst inne mår jag ju skitbra av det och vill ju och gillar ju sånt! Äta riktig mat. Vara fysiskt aktiv. Men ytterst ute är jag lat. Och sockerberoende. Och ofta deprimerad och tröstätande. Men återigen. Here goes. Beach 2017..!

Fettvalksmode?

Viktnedgång. Jag är peppad. Jag har gått ner 3 kg genom att bara börja äta regelbundet och inte småäta. Och det syns på magen!

Nu ska jag förstås inte ha några förhoppningar om att gå ner något över jul och nyår då jag ska vara hos föräldrar och syskonen i överflödets hem, snarare kommer jag gå upp dessa tre igen. Men det ger mig hopp om nästa år.

Det är faktiskt inte så otroligt mycket jag vill gå ner. 7 kg till vore bra i alla fall, då borde de flesta av mina gamla kläder passa. Och det är dit jag vill.

Jag vill ha en garderob igen som inte bara består av ett par svarta jeans och två svarta pös-toppar. That’s it. Praktiskt i bemärkelsen att det är lätt att välja vad man ska ha på sig men inte särskilt peppande för varken hjärna eller figur. Jag har ju hur mycket kläder som helst som bara ligger och hånar mig.

Egentligen skulle jag vilja köpa några fler kläder som jag kan ha nu men det är helt omöjligt. Jag har en så framträdande fettvalk under midjan och det finns väldigt få toppar eller tröjor som sitter bra över den.

Den enda typen av top jag använder är lång och svart och smiter åt över höfterna med ett snyggt fall ovanför. Hmm, svårt att beskriva. Men det hänger snyggt över valken men går ändå in över höfterna så att jag inte ser ut som ett oformat hus. Dessa toppar verkar dock inte finnas att få tag på. Är det inte fler som har mitt problem? Vi snackar inte kurvigt mode för min fettfördelning är ganska orättvis. Jag är inte så värst kurvig någon annan stans. Snarare fettvalksmode. Om jag tar på mig något som sitter åt ser jag ut ungefär såhär:

Okej, kanske inte riktigt så. Men ni förstår själva grejen… Not so hot.

Nuså. Vikten igen!

Okej.

Idag börjar jag igen. Jag vet inte för vilken gång i ordningen, den miljonte? Men jag kan ju inte sluta försöka.

Jag väger 72 kg.

Jag vill väga 62 kg.

Dags för morgonpromenad!

Ett speedblogginlägg

• Orkar inte åka till Älsklingsvännen ikväll. Imorgon blir det nog istället.
• Jag är jättenöjd med mig själv att jag inte la mig att sova hela dagen idag trots att jag var trött. Jag klarar av att vara uppe när jag mår lite bättre i hjärnan!
• För att inte hålla på att överäta på kvällen dricker jag Fun light. Det dövar sötsuget men förmodligen underhåller det väl det också..? Och jag undrar hur hälsosamt det är egentligen. Men det funkar! Och så äter jag några äpplen också.

Bra dag och nya kontakter!

Igår mådde jag allmänt pissigt. På kvällen åkte jag till Älsklingsvännen och fick pratat ut en del, särskilt om hur jag ska försöka ordna något nytt boende. Det är ju ett av de stora stressmomenten för mig just nu. Att jag vill ha ett hem som är mitt. För mig, för mig och ungen och för mig, ungen och hunden!

Men idag har varit en sån här härligt ångestfri dag.

Lite ångest förstås när jag vaknade hos Älsklingsvännen ”i morse” och insåg att klockan var 12.50! Jag hade inte ens fått chansen att ligga kvar och somna om ju..! Och inte började jag med min gå-ner-i-vikt-plans-promenad heller…

Nåväl. Gjorde en macka och åt i bilen på väg hem. Sedan har jag väl kanske inte gjort så mycket vettigt mer än att läsa bloggar och internetta i allmänhet, men inte i soffan utan i arbetsrummet, och utan att ha något på i DVD:n! Det fixar jag inte varje dag.

Jag har också mailkontakt med en tjej som har familj i en ort i närheten av där jag bor. Hon och hennes familj vill gärna ställa upp för oss. Det känns verkligen spännande. Jag har så svårt att ta emot hjälp och kanske främst med att be om hjälp. Men här behövde jag inte be, här är någon som vill hjälpa oss! Det känns ärligt och fint.

Vi ska börja med att jag och ungen träffar henne och deras barn på en lekplats någon gång framöver. Så får vi se vad som kan komma av det. Detta är absolut något som hjälpt till att lyfta mig idag!

Mannen är hos sin tjej så jag är ensam ikväll och det har gått finfint. Jag och ungen har tittat på Shrek och lagt pussel och lekt memory med ”öppna kort”. Badat och läst saga och nu sover han så fint.

Nu ska jag göra lite styrelsearbete som jag halkat efter med. Fatta skönt!

Fett fett fett…

Alltså. Jag MÅSTE ta tag i min vikt. Jag tänker på det hela tiden. Hela tiden när jag ser mig så mår jag bara dåligt. Jag känner mig obekväm. Jag VILL INTE SE UT SÅ HÄR!!!

Men så kommer jag inte ur soffan förutom vissa bra dagar just nu. Jag måste ut. UT UT UT!

Detta är verkligen ett stort stressmoment. Att hela tiden känna mig så misslyckad för att jag inte ens kommer utanför dörren. Och även om jag gör det då och då och är ”duktig” så räcker inte det. Det gör ingen skillnad. Det faktum att det måste vara kontinuerligt och relativt ofta för att ha effekt gör mig full med ångest.

Men tänk om jag kunde tappa de här 10 fettkilona som sitter runt magen och höfterna… Hur otroligt bra vore inte det? Det skulle ju vara värt precis hur mycket som helst! Och 10 kilo är ingen omöjlighet. Varför kommer jag då fortfarande inte ut genom dörren?

Aaaargh….. Gnäll gnäll gnäll men ingen hockey…

Jag kan leva på natten

Det är mycket enklare för mig att leva på natten. Då finns inte kraven på att man ska göra en massa saker. Det finns inget som säger att man ska gå ut, att man ska laga mat, att man ska leka med ungen eller städa eller något! Därför kan jag göra allt det på natten, när kraven försvinner. Ja det går förstås inte att leka med ungen för han sover så fint om nätterna…

I natt lagade jag jättegod mat som jag åt runt midnatt. En saftig vitlökig köttfärslimpa med massor av gräddsås och ungnsstekt potatis. MUMS! Hade det varit på dagen hade jag fått ångest bara vid tanken på att behöva laga mat… Städningen går alltid mycket lättare sent på kvällen. Att bara vara vaken och göra saker känns mycket enklare. Kravfritt. Ångestfritt. På natten.

På dagarna sover jag då. Till efter lunch. Då drar jag ner persiennerna för att stänga ute verkligheten. Ljuset. Dagen. Kraven. Ångesten.

Vid 16 hämtar jag ungen på dagis. Om jag mår hyffsat bra som nu så lever jag hyffsat ”normalt” mellan 16 och tills ungen sover. Jag är ute och leker eller myser i soffan framför en film eller med pussel och värmer plättar.

Men på natten kan jag leva. Jag. Leva. Det är då man får leva om man är emotionellt överkänslig mot livet…

Någonstans här måste jag dock hitta en tid att börja röra på mig också. Gå ut och gå i alla fall. Mitt fett bara växer och i takt med det växer självhatet. Jag skulle vilja gå ut efter att jag lämnat ungen på dagis vid 8, men då vill jag ju inget annat än att gå hem och sova eftersom jag varit uppe halva natten.

Suck. Jag vet att jag borde lägga om dygnet så att när jag går upp på morgonen så går jag upp. Men det är så mycket enklare att leva på natten…

Mackor i natten

Jag måste seriöst sluta äta mitt i natten.

Klockan är 01.10 och jag har precis ätit sex knäckemackor med ost och tomat.

Vad gör DU om natten..?

Viktflopp

Ja, för ett par månader sedan tänkte jag börja ta tag i min vikt, gå ner till Kroatienresan. Ja det floppade ju rejält. Jag har varit så jävla trött och alla ambitioner jag hade har totalstörtat. Jag har snarare gått upp i vikt och ser mer gravid ut än någonsin. Fanken alltså.

Jaja. Bara för att det inte gick bra inför resan så kan jag inte bara ge upp. Jag SKA gå ner i vikt. Jag VILL gå ner i vikt. Ork fattas för tillfället men det hoppas jag verkligen inte är ett kroniskt tillstånd…

Några saker jag behöver börja med

• Gå upp i tid på morgonen
• Motionera!
• Äta frukost
• Laga mat
• Äta regelbundet
• Motionera lite mer
• Sluta tröstäta (vilket nog är det svåraste…)

Alltså HJÄLP!

Ja verkligen. Någon, vem som helst, HJÄLP MIG!

Jag orkar INGENTING.

Inget.

Och jag blir bara fetare och fetare.

NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!

Dagshastigheten

Dagen har gått fort idag och jag har fått en del gjort också.

Dagen började med att tre larm gick igång men det tog ändå säkert 15 minuter innan jag vaknade så pass mycket att jag kunde gå upp och stänga av dem (alltså seriöst, fatta extrem morgontrötthet i kombination med trötthetsbiverkande mediciner eller!).

Gick då till slut upp och väckte ungen som sovit så snällt hela natten (skulle jag tro, jag lär väl inte vakna oavsett???) och sedan bar det av till dagis.

Hemma igen bytte jag om till träningskläder, tog stavar och mp3 och gav mig ut på morgonpromenaden, 8 km stavpromenad i skogen. Yes! Duktigt.

Under dagen har jag sedan duschat och mest suttit vid datorn och pillat lite med några styrelseuppdrag men är inte riktigt klar än. Slösurftat och sånt med förstås. Och vips är dagen slut.

Nu dags att hämta ungen igen. Ska försöka få något vettigt gjort under eftermiddagen med, trots unge och tråkigt väder.

Ikväll när mannen kommit hem, han blir sen idag, kanske kl 22, så åker jag till KK-vännen för att sova jämte honom. Mys!

Tröstäter

Det känns hopplöst. Alla jävla mediciner hit och det. Ser inget mål. Vart är jag på väg? Fetare och fetare blir jag, även om jag försöker ta mig i kragen och äta bättre och motionera.

Tröstäter nu. Fan alltså… Känner mig så jävla ensam…

Trötter

Jag är jämt så förbaskat trött.

Jag kom i alla fall ut i förmiddags efter att jag varit hos samtalskontakten på psyket. Jag gick stavpromenad, terrängslingan 5 km. Känns bra att göra det varje morgon/förmiddag. Nu har jag i och för sig bara gjort det två gånger, men det känns som något jag kan och vill fortsätta med. Det tar en dryg timme, det är ju ca 1,5 km dit och hem med. Så sammanlagt ca 8 km kanske.

Jag försöker äta någolunda regelbundet med, lite smått lågkalorikost men inte hysteriskt.

Nu vill jag gå ner i vikt. Men nej. Vågen står envist på nya högre vikten 71,8 kg. Bajs alltså. Jag vill sluta med den där jävla Seroquelen, men det går inte att förneka att den hjälper min hjärna lite.

Trött trött trött. Igen. Som vanligt. Hämtade ungen från dagis och handlade lite till att laga omelett. Sedan försökte jag få ungen att vara ute lite med de andra barnen på gården men det var han inte så intresserad av. Han ville hellre gå in, dricka vatten med lite juice i och se på Pippi. Inte mig emot egentligen, för jag orkar verkligen ingenting. Men ungen behöver nog snart Pippi-avvänjning. Pippi Pippi är allt man hör om TV:n inte står på i vardagsrummet.

Terrängspåret 5 km

Yes! Gick i och för sig upp lite väl sent, vid 10 eller vad det nu var, men tog min medicin, en mugg oboy och sedan på med träningskläderna. Idag gick jag 5 km terrängspåret med stavar. Härligt jobbigt spår. Jag sprang några meter här och var också men kom väl inte mer än 20-30 meter innan jag höll på att dö, haha…

Skönt var det i alla fall, genomsvett och slut i hela kroppen. Detta vill jag göra VARJE dag. Då borde jag ju gå ner i vikt även om jag går upp av medicinen? Om inte kan jag ju lika gärna skita i allt och käka ostbågar hela dagarna… Mmmmmm…. Ostbågar……

Fettodagar

Ja verkligen. Hemma med ungen gör mig trött och orkeslös. Oinspirerad. Jag skulle kunna använda tiden bättre tillsammans med honom men jag vill bara sova. Och äta.

Det har varit en helt åt helvete helg matmässigt sett. Jag är hungrig hela tiden, nu är klockan snart 01 på natten och jag måste äta något. Det har blivit massa snabba kolhydrater idag och minimalt med motion.

Blä på allt. Nu ska jag ÄTA!

MBT-skor

Jag tittade lite på sådana där MBT-skor som ska vara så bra att gå med. 2500 kr kostar ett par. Liiiiite för mycket för mig alltså!

Idag hittade jag ett annat märke som har gjort en liknande sko, kommer förstås inte ihåg vad det hette nu, jo just det, RYN, och de kostade ”bara” 1400 kr.

Hade de inte sett så förbaskat fula ut så hade jag nog övervägt det mer än vad jag redan gör…

Mornarna är bättre

Det är oftast bättre på förmiddagarna, så även idag. Det känns helt okej just nu.

Jag ska hämta ungen tidigt på dagis idag och åka in till stan och träffa mannen innan han far utomlands. Sedan kanske vi träffar KK-vännen senare på eftermiddagen, vi får se.

Idag gick jag bara 40 minuter stavgång i skogen, jag tog nämligen på mig mina terrängskor vilket visade sig vara ett misstag. Jag fick väldans skoskav och tog det korta spåret. Väl hemma hade jag ändå värsta blåsan på hälen. Aj! Kan inte minnas att jag brukat få skoskav av de skorna… Men de var ju länge sedan jag använde dem nu…

Jag tänkte att jag ska ta promenader med ungen i vagn i helgen, då blir det ju inte skogspromenader tyvärr. Jag funderar lite på att köpa MBT-skor*, sådana skor som är bra för hållningen, ryggen, lederna, musklerna osv. Bra för en massa saker helt enkelt. Men de är svindyra! Runt 2000 kr har jag hört. Och så ser de inte lagom nördiga ut heller, nej…

Jaja. I stan idag ska jag kolla lite på dem.

* Masai barefoot technology

Viktuppgång

Ja.

Jag har börjat äta bättre och mer ofta och jag har börjat motionera lite mer än vanligt. Tyvärr inte så regelbundet som jag skulle önska, mitt oregelbundna humör ställer till det lite för mig, men ändå. Jag försöker och jag gör i alla fall lite. Bättre än inget?

Nja. Jag vet inte. Jag låg stadigt på 70,6 länge förut. Idag på morgonen (och förra veckan också) vägde jag istället 71,3. Viktuppgång alltså. Suck. Meningslöst!

Undrar vad som är fel, jag kan tänka mig flera orsaker. För dålig reglebundenhet och ökning av dosen Seroquel depot som har viktuppgång som biverkning.

Alltså. Jag undrar hur mycket medicinen påverkar. Vad är det jag slåss emot? Vad för insatser krävs för att gå ner i vikt trots medicinen? Är det någon idé?!

Hårdare tag krävs i alla fall, så mycket är klart. Både idag och igår har jag gått rask stavpromenad i skogen i en timme. Skönt som tusan verkligen. Och jag har dragit ner på kolhydraterna (men absolut inte slutat helt…) och äter mer kött och grönsaker. Jag har bärjat äta frukost (i och för sig bara några skedar yoghurt men alltid något) och jag känner inte längre behov av att äta mitt i natten.

Man kan ju tycka att det borde ge resultat. Jag är peppad trots allt!

Tröttare tröttast

Är så sjukt trött hela tiden.

Idag har jag ändå varit ute med ungen och en kompis till Aquaria och tittat på hajar, pirayor och andra fiskar. Det var skönt att komma ut. Sedan gick vi från Djurgården in till stan.

Sitter hos KK-vännen nu. Det känns segt. Är så trött. Har ingen lust med något. Känner mig kanske inte värdelös, men värdefattig i alla fall.

Vikten går det dåligt med. Orkar inget, har ingen lust med något. Så jävla dött. Äter bättre nu, men det är väl allt. Går snarare upp än ner tycker jag.

Fan vad segt allt är.

Suck.

Sötsug

Sötsuget har drivit mig till mannens godispåsar i skafferiet. Blärk. Inte var det särskilt gott heller.

Idag har ungen varit hemma från dagis. Jag och ungen var på VC för att han varit förkyld så länge nu och är trött och ledsen. Där konstaterades en lätt öroninflammation i höger öra. Inget dagis imorgon heller.

Det blir inte så mycket bra saker gjort när ungen är hemma. Jag kan inte arbeta på altanen som jag vill. Men å andra sidan, det kan vänta. Jag fattar inte varför jag inbillar mig att allt är så bråttom hela tiden. Jag vill få gjort allt NU och blir stressad och får ångest när det inte blir så.

Idag har vi som sagt varit hos läkaren, sedan åkte vi och shoppade lite på favoritaffären Bauhaus och sedan lite mer shopping på Åhlens, ett par byxor till ungen med Pippi Långstrump, och ett snyggt grönt retro påslakanset på Lagerhaus!

Hemma under eftermiddagen har filmen Pippi på de sju haven gått två gånger nu. Dags för något annat kanske.

Jag väntar på att mannen ska komma hem och ta över så att jag kan åka till myskvällen med KK-vännen. I morgon ska ju ungen vara hemma från dagis och vanligtvis åker mannen till jobbet före 07 på morgonen. Detta skulle göra att jag måste gå upp apatidigt och åka från KK-vännen 06.20! Som tur är gick mannen med på att ta sovmorgon imorgon så att jag kan sova till 08 i alla fall! Han är bra snäll han, min man :)

Dagens shoppingfynd – Retro påslakanset på REA på Lagerhaus!

Dagens shoppingflopp – Pippidocka som varken jag eller ungen tycker liknar Pippi ett dugg. Den åker tillbaka.

Manidag

Idag har jag varit maniskt superglad! Och är fortfarande. IIIIIIIIIIIIIiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii :) Kanske har det att göra med att jag även idag tagit Concerta på morgonen. Känner mig glad och fokuserad. Inspirerad.

Igår var jag också helt glad, men på kvällen, utan egentlig anledning, så gick det från jätteglad till ångest på bara någon minut. Jag kände mig plötsligt övergiven, fick paranoida tankar om att KK-vännen hade en flickvän och jag kände mig så ensam.

Men som sagt. Idag så. Har jag åkt runt med bilen och shoppat hemmafixargrejer hela dagen! Jippi! Trots snö(!) och regn så har jag kännt mig inspirerad att fixa med altanen och utekrukorna.

Ungen mår inte lika bra. Han är trött och hänging. På dagis idag sa de att han varit ledsen flera gånger och att han blir alldeles illröd om rumpan varje gång han bajsar. Han har varit förkyld länge nu så det kanske är dags för en sväng till BVC. Frågan är bara om ungen ska till dagis imorgon eller inte. Han har inte feber men helt frisk är han ju inte heller.

Mat- och motionsdelen har väl inte gått så bra idag. Jag fick i mig yoghurt till frukost men sedan åt jag inget mer förän vid 17, då blev det Mealbar och grahamspannkakor. Motionen har bara blivit vardagsmotion, ut och in ur affärerna. Jag är dock väldigt nöjd med mitt minskade Oboyintag! Heja!

Concerta

Jag har varit och simmat med KK2 idag. Det blev inte någon lång stund, ca 40 minuter trög rörelse i vattnet. Hade sån träningsvärk från gårdagens lilla stavpromenad. Va? Ja. 30 minuter snabb stavpromenad gav mig träningsvärk! Nåväl.

Äpple till frukost, bara en mugg Oboy hittills idag (det blir minst en till senare ikväll), Mealbar, cashewnötter och Cola Zero till lunch och rester av kyckling med vitkålsallad till middag.

Det börjar ta sig!

I morse tog jag också en tablett Concerta, 18 mg. Jag har fortfarande kännt mig trött och slö men jag har varit mycket mer fokuserad i hjärnan, haft mycket mera vilja och ork att ta itu med saker.

Jag tror att Concerta är bra för mig. Nu måste jag bara hitta någon som kan skriva ut det åt mig. Det är ju tydligen bara de med ADHD som får sådan medicin… Men eftersom den hjälper så bra på mig så är det möjligt att jag har vissa drag av ADHD. Jag skulle ju börjat en utredning för ett tag sedan om det, men något annat kom emellan och sedan glömdes det bort. Dags att påminna terapeuten på fredag tror jag.

Bra dag! Många bra dagar nu faktiskt. Heja mig!

(Men många bra dagar för också med sig oro och misstänksamhet. Snart trillar jag dit igen, snart skiter sig allt, snart så…)

Trötthet och hunger

Jag känner mig hungrig hela tiden och har ett ständigt sockersug. Jag äter och jag dricker och jag äter och jag dricker. Jag är trött trött trött och vill bara lägga mig på kudden och sova sova sova.

Jag vet inte om det är ökningen av Seroqueldosen som gör mig så trött, det är mycket möjligt. Tröttheten bör då gå över om en till två veckor…

Men nu då? Jag måste ju komma igång nu. Jag bara gäser och fettar på mig. INTE KUL!

Trött!!!

Eftermiddag

Lagade god mat, men har svårt att äta en lagom portion. Åt två stora portioner. Två hela kycklingfiléer (okej små men ändå) och massvis med vitkålssallad. Och inget vatten till heller utan ett glas juice. Vatten är så TRÅKIGT!

Kom precis hem med ungen från dagis. Han gick direkt fram till TV:n och pekade och sa ”Pippi!” väldigt uppfordrande och förväntansfullt. Okej. För femtioelfte gången. Pippi på de sju haven. Dags att köpa TV-serien med Pippi också, så att vi kan få lite mer variation. Men den boxen kostar 500 kr! På CDON fanns den för 299 men den är slutsåld förstås. Vet inte om jag ska avvakta tills den eventuellt kommer in igen till CDON eller om jag ska köpa den för 500 nu istället. Problem av stora mått, eller inte.

Sockersuget gjorde att jag just svepte en stor mugg Oboy också. Meh…