Voxra?

Hmm…

Den här överväldigande tröttheten har släppt, i alla fall tillfälligt. Vid det här laget vet jag att det sällan varar… Men jag slutar ju aldrig hoppas…

Och jag mår inte jättedåligt! Jag känner mig… Mer i kontroll över mina känslor. En häftig känsla faktiskt, för mig som aldrig känner mig i kontroll.

Jag träffade läkaren i onsdags och efter hur hemskt jag mått sen jag satte in Voxra så sa hon att jag skulle sluta med den genast. Vilket jag inte ville. Jag ville ge det lite mer tid. För jag hoppas så mycket att det ska hjälpa mig. Och jag är lite orolig att läkaren är rädd att ta livet av mig, helt och fullt förståeligt, men läkares rädsla för att bli anmälda eller något tror jag kan göra att de ”ger upp” lite för lätt.

Jag lovade att om jag började må så dåligt igen skulle jag sluta med Voxra, så då gick hon med på att låta mig fortsätta ett par veckor till.

Jag hoppas fortfarande att Voxra ska hjälpa mig. Jag vill så gärna!