Döden är
Döden är den sista utvägen, det slutliga botemedlet mot outhärdlig smärta.
Det börjar bli dags att uppdatera mina avskedsbrev i fall att jag skulle göra något som inte går att ta tillbaka, i ren desperation…
Publicerat på 2012/02/17, i border-fucking-line. Bokmärk permalänken. 5 kommentarer.
Neeeej!!! Inte ge upp…
Vet att det kan kännas som ett helvete och som att det alltid kommer vara så här, men det går att överleva och komma igenom det. Jag upplevde det efter att min son kom med akutsnitt. Min man fick gömma min medecin och ta den med sig ifall han gick ut. Jag kunde inte se något slut, men det kom till sist.
Stanna… Snälla…
Kraaaaam!!
Fina :( Tänk om du skulle läggas in ett litet tag medan du mår så här dåligt? Det är ju inte kul men nu när du bytt från Carema så hör du iaf inte dit längre och slipper åtminstone att hamna där om du skulle läggas in.
Kram!
Skriv avskedsbrev till det du mår dåligt av. Om du inte vet skriv ett önskebrev om hur du vill att det ska vara. Tänd ljus, gör det till Din stund, läs det för dig själv innan du bränner upp det,,och överlämnar det till universum. Låter flummigt va? Det funkar, tror man inte på Gud, el på något annat, så kan man vara säker på att universum finns. Om man ändå tänker på döden och verkligen ”vill” trots allt leva vidare, el måste, så varför inte testa? Du har säkert (som jag) litat på alkoholen, Visst en fylla litar man på, den tar över. Man vet att den kommer, och man vet ungefär hur man mår, bara inte dagen efter. Man litar på så konstiga, ”överlevnadsgrejer”. Jag har raderat det jag har skrivit tre gånger nu, för det låter heltöntigt men jag vill säga något till Dig. Jag kan ju inte säga ”Ring Mig” för om du är som mig så är du helst inte med någon när du mår så här. Även om man längtar till nån/nånting, är det oftast inte det man vill, när man väl får det. Jaja nu har jag skrivit, kortfattat, tänker på dig….
Döden är ju den enda utvägen som inte finns egentligen, för då finns det ju inget mer. Ingen smärta förvisso, men heller ingen ångerrätt och chans till att faktiskt få uppleva att LEVA utan smärtan.
Jag svamlar, du vet det här egentligen, men behöver kanske bli påmind?
Jag brukar läsa det du skriver och det märks att du alltid kämpar trots att du har det tungt.
Och du kämpar ofta själv. Förstår att du har träffat många rötägg inom vården men våga tro att du är värd hjälp och att inte alla är sådana. Låter som att du behöver mer hjälp just nu.
Håll fast och kom ihåg att en känsla håller inte i sig för evigt!
Styrka till dig!
Ville bara säga att du inte är ensam.. Jag känner precis samma sak som du. Så snälla ge inte upp. Mitt liv har varit en berg och dalbana som har börjat ta ut sin rätt. Fortsätt skriv så ofta du kan. Är det som hjälper mig just nu. Hoppas det hjälper även dig.