Alkohol
Jag tycker inte om alkohol. Jag blir äcklad av smaken. Men ändå tvingar jag i mig det i en desperat kamp för att döva ångesten som är så jobbig så jag inte vill vara vaken.
Igår tog jag en stillis och somnade tidigt, men såhär tidigt kan jag inte somna för jag måste ut med hunden lite senare. Så ikväll försöker jag med alkohol. Kan jag bli lite gladare tro… Jag brukar ju bli glad av alkohol. Problemet är att få i sig rätt mängd, och då är det inte särskilt mycket för jag är väldigt lättpåverkad. Ändå tar det emot för det är fan inte gott…
Jag försöker hitta alternativ till att skära mig för att döva det omöjliga för jag vill inte acceptera det, även om det är vad min psykolog försöker lära mig. Att acceptera och känna förståelse och medkänsla med mig själv och stanna i känslorna, känna och trösta mig själv.
Det är för svårt.
Publicerat på 2012/02/13, i border-fucking-line. Bokmärk permalänken. 1 kommentar.
Svårt!? Det är näst intill en omöjlighet? Fan jag ser nått tjejen, du har ju insikt!! Nu händer det grejer med dig, visst är det så?
Det är ingen dum ironi här, måste inflika detta, helt ärligt spontant, det känns som om du är på gång, Nånting måste ha hänt i ditt liv nu som gör att du reflekterar. Ingen fysisk händelse nödvändigtvis, utan i dina tankar. Även om du skriver att du mår dåligt nu, ser då iaf jag en förändring i ditt tänk. Jag bör inte uttala mig el spegla dig, men jag ville säga det iaf. Kände att jag måste skriva det bara. credits till dig, take it or leave it.