:-)

Rent löjligt. Varje gång! Hur många gånger har jag inte varit lika deprimerad som senaste tiden? Många. Många. Många. Och varje gång hamnar jag i den här vändpunkten, där jag riktigt känner skillnaden och blir så fånigt glad så jag bara skrattar för mig själv! Älskar vändpunkten som jag aldrig tror kommer men som alltid kommer och jag blir alltid lika förvånad och glad. Att jag inte lär mig!

~

Men det är ett faktum att den där djupa depressionen kommer alltid tillbaka. Alltid tillbaka. Och när jag är i det djupasta svarta så är det för svårt att göra saker för att bryta det. För svårt att göra saker jag mår bra av. Vid vändpunkten däremot, då går det! Så trixet är väl att lyckas vända det i den vändpunkten som är när det börjar gå neråt. Lättare sagt än gjort förstås eftersom vändpunkten till depression inte är lika tydlig som den är ut ur depression.