Dissociativ störning fucking chock
Igår träffade jag min psykläkare tillsammans med min personliga handläggare på Försäkringskassan. Ett så kallat avstämningsmöte. Detta för att jag förhoppningsvis ska få komma ut i arbetsträning.
I vilket fall. Min läkare förklarade väldigt bra för tanten från Försäkringskassan om mina svårigheter. Hon berättade att jag har en dissociativ störning och förklarade väldigt bra hur det tar sig uttryck och jag kände igen mig i allt hon sa.
Min fundering. Varför är det ingen som har berättat för mig att jag har en dissociativ störning? Var någonstans är det inte viktigt?
Min läkare förklarade att det förnuftiga jaget och känslojaget inte lever tillsammans. Det finns för mycket smärta i känslojaget och därför har det blivit avskärmat från det förnuftiga jaget redan när jag var liten.
Jasså? Thanks for telling me!
Jag är förvirrad. Nere. Förstår inte. Vadå? Det är egentligen inte något nytt. Jag har ju vetat om det här med att känslorna inte kommer överens med förnuftet men det är väl typiskt för borderline? Min läkare sa också att dissociativ störning är vanligt hos de med borderline.
Jag vill veta mer om dissociativ störning. Försöka förstå. Känna igen. Acceptera.
Publicerat på 2010/11/12, i border-fucking-line och märkt Borderline, Dissociativ störning, Försäkringskassan, Läkare, Psykiatri, Psykologi. Bokmärk permalänken. 3 kommentarer.
Japp samma sak hände mig för ett tag sen när behövde ringa psykjouren, då sa dom att min diagnos var bipolär helt plötsligt. Ingen utredning på de inte. orkar inte bry mig egentligen dom där diagnoserna ligger på hög i journalerna ändå. Men så nästa gång jag ringde så sa dom att jag hade borderline.. de var tre veckor emellan ungefär på dom samtalen. Då blev jag tröttt o när jag var till mottagningen så sa ja klart o tydligt för inget skulle missförstås… jag är ”schitzoaffektiv” det är den ENDA diagnos jag har som är ORDENTLIGT utredd. när ni ska ”hjälpa” mig så är jag en schitzoaffektiv patient. Om ni får för er något annat och kör ole dole doff bland dom kommer jag fortsätta påpeka vad min diagnos är. om de inte passar er syn av mina symptom, får ni göra en UTREDNING till.
Punkt.
”Jag är förvirrad. Nere. Förstår inte. Vadå? Det är egentligen inte något nytt. Jag har ju vetat om det här med att känslorna inte kommer överens med förnuftet men det är väl typiskt för borderline? Min läkare sa också att dissociativ störning är vanligt hos de med borderline.”
Detta visste jag inte. Jag har själv dissociativ personlighetsstörning (utredd) , men detta har ingen berättat. Well, nu vet jag.
Å andra sidan, så har jag haft ungefär hela världens alla olika diagnoser om jag skulle ha lyssnat på vad alla olika läkare sagt… men men…
Jag har inte följt dig så länge här på bloggen, men jag tycker du skriver väldigt bra och intressant.
Tack! Ja jag tycker det är svårt med alla diagnoser. Vad har man, vad har man inte? Varför säger alla olika? Vad spelar det för roll? Osv…